Lite om ligan, ett par kanadensiska spelare och om Alvik
27 oktober, 2019
Vi måste än en gång ta upp spelschemat i SBL Dam, framför allt svårigheten att hålla sig till fasta speldagar och ryckigheten i schemat. De ordinarie speldagarna är onsdagar och lördagar, men som bekant spelas det matcher huller om buller. Det finns t ex lag som spelar hemmamatcher på fredagarna och de som gör det på söndagarna. Och så blir det en massa matchflyttar av olika anledningar, bland annat p g a europeiskt klubblagsspel.
Det finns många fördelar med att ha fasta speldagar, både för lagen och för den intresserade allmänheten. I andra europeiska länder lyckas man ganska bra med det, trots att många lag deltar i Euroleague eller Eurocup. Man spelar de internationella matcherna mitt i veckan och ligamatcherna på helgen. Här hemma tycks det av någon anledning inte gå med samma enkelhet.
Att matcherna är utspridda på flera dagar tilltalar visserligen av nördarna, som då får något att glädja sig åt flera dagar i veckan. Ett utspritt matcherna tillämpas annars av de riktigt stora publiksporterna, men har mer att göra med kommersiella frågor, t ex intäkter från tv-rättigheter. Men där är som bekant inte den svenska dambasketen ännu.
Att ligan består av elva lag bygger in en ryckighet i lagens spelscheman, eftersom ett lag får stå över varje omgång och andra spelfria veckor dessutom kan komma i vägen. Ett exempel är ett av lagen i ligan, som spelade 26 oktober. Följande match var två veckor senare, nästa efter ytterligare tio dagar och sedan väntar två veckor av landslagsuppehåll innan det är dags igen. Det innebär ju att man inte får den rätta rytmen och relationen mellan träning och match. Man förstår att det knorras om den här saken.
I lördags genomfördes det dock en sammanhållen omgång med fem matcher. Om den kan man säga att Eos, lite som väntat, gav A3 fullt sjå, och att Mark gjorde en god insats mot Telge borta. Mark föll med tolv och visade att de inte blir samma hackkycklingar som förra säsongen.
Klara segar blev det för Högsbo mot Uppsala och för Wetterbygden mot Visby. Högsbo är därmed fortsatt obesegrade i ligan och Visby ett av tre utan vinst. Och från de båda matcherna skall vi uppmärksamma ett par kanadensiska spelare som har inlett säsongen på ett strålande sätt och verkligen förgyllt ligahösten:
Jaycee Nofuente, den skickliga och spelintelligenta kanadensiskan i Högsbo, svarade i lördags för mäktiga 14 målgivande passningar, en av de högsta noteringarna i ligans historia. Intressant nog levererade Dara Taylor i Telge samma dag dessutom 12 assister i segern mot Mark.
Det är inte varje dag man ser dubbelsiffrigt i assistkolumnen, men då och då händer det. Och något rekord är inte Nofuentes notering i den svenska ligan. Såvitt jag förstår kan man se statistik på individnivån från och med säsongen 2003-04 och sedan dess är det mesta som uppmätts i assistväg i en enskild match 17. Det uppnådde så sent som säsongen 16-17 av Jelena Antic, som spelade i Luleå. Näst bästa notering är 15 assister,, vilket två spelare lyckats med: Marie Söderberg (Visby) och Melanie Boeglin (Jämtland).
Kanadensiskan Samantha Cooper, Wetterbygdens succérekrytering och stora stjärna, svarade för imponerande 30 poäng och 16 returer i segermatchen mot Visby. Därmed är hon den enda ligaspelaren som gjort double-double i varje match. Cooper passade också på att gå upp i topp i både poäng- och returtagningsligorna, med snitten 23,5 och 16,3 per match.
Natisha Hiedemans starkt emotsedda ligadebut skedde mot Alvik och den får sägas ha blivit lyckosam. Luleå vann, Hiedeman själv visade kvaliteter och tog ansvar, inte minst i slutperioden, när Luleå var i kris, då Hiedeman greppade dirigentpinnen och på egen hand höll sitt lag kvar i matchen. Vi lär se mycket mer av Hiedeman, som dock gav ett buttert och allvarsamt intryck. Hon såg inte ut att ha direkt roligt på planen.
Efter förlusten i Luleå har Alvik nu förlorat med två poäng mot båda de norrländska favoritlagen. Det var en tuff match där jag tycker att domarna släppte lite väl mycket, inte minst det ideliga viftandet med armar och händer. Och eftersom man inte är part i målet, och inte har några preferenser för något av lagen, så är det lätt att konstatera att Alvik drabbades hårdast den här gången.
Det finns heller ingen anledning att gnälla på enskilda domarinsatser, men jag måste än en gång förvåna mig över den där oviljan att inte blåsa för uppenbara fouls i slutsekunderna, som är ett allmänt fenomen. I den här matchen såg vi ett nytt exempel på det, då McCarville gick upp för att kvittera och ta matchen till övertid. Det kom dock ingen signal trots en tydlig kapning. Och alla vi som såg den spännande tillställningen gick miste om en möjlig förlängning.
Jag tror att domarna låter bli att blåsa i dessa lägen för att de, möjligen omedvetet, inte vill riskera att bli de som ”avgör matchen”. Det är i så fall en tankevurpa, eftersom domarna avgör matchen vare sig de blåser eller inte i sådana lägen. Det enda konsekventa är att blåsa för samma foul i första minuten som den sista.
Och därmed skall vi ha ett par Alviksnoteringar:
Shanity James spelade inte den här gången heller, och ingen tycks veta varför. Själv har jag fått frågan men kan naturligtvis inte svara på varför hon inte finns på planen två månader efter att hon offentliggjordes som spelklar, 28 augusti. Beror det på henne själv, klubben, coachen eller myndigheterna? Tja, säg det, men något lurt är det.
I mitten av december får Janel McCarville sin tröja upphissad i Williams Arena, hemmaplan för Minnesota Gophers, collegelaget som hon förde till fyra raka NCAA-slutspel, varav en gång till Final Four. Den gången fanns ju även Kadidja Andersson i laget, liksom Lindsay Whalen, under många år en av världens främsta spelare och numera head coach för just Gophers. Minnesota var ju för övrigt också det college som Amanda Zahui spelade för.
Och helt omöjligt att McCarville en dag återvänder till Minnesota är det inte. Hon och Whalen har i alla fall pratat ihop sig om saken. Planen är att Whalen skall bli ”varm i kläderna” som head coach och att McCarville sedan skall ansluta som assisterande.
Både McCarville och Elin Ljunggren har blivit utvalda att spela ett par matcher med ett internationellt lag mot det kinesiska landslaget, i Kina. Det är en kanadensisk organisation som heter ”3D Global Sports” som står bakom det hela. Det internationella laget skall spela mot Kina 1/11 och 3/11 och innehåller en ytterligare Sverigebekanting, Rashida Timbilla, som spelat i Visby Ladies.
Det verkar som om ingen klubb ännu fått de utlovade Keemotion-kamerorna installerade, som skulle ha varit i drift redan vid säsongsstarten. Det är ju dessa, fast installerade kameror, vilka filmar händelserna på planen utan att någon kameraman behövs, som är tänkta att förmedla de webbsända matcherna i SBL Dam.
En Keemotion anläggning finns dock, i Täljehallen. Den installerades i somras, inför landslagets träningsläger i Södertälje. Systemet används nämligen inte bara när det skall sändas matcher, utan är ett värdefullt verktyg i samband med träningar.
Att Keemotion fungerar för att filma matcher tycks det inte råda något tvivel om. Systemet rullar t ex på med framgång i den finska ligan. Snart kanske också i Sverige. Men då gäller det att ha grejerna på plats. Men när det sker tycks ingen veta i dagsläget.
// Tapio Joulamo
Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från Wetterbygden Basketballs sida.