Nio ligamatcher återstår innan jul, och då har säsongens grundserie kommit halvvägs, d v s 13 av 26 omgångar är färdigspelade. Det är därmed dags för utmärkelser för höstens spel, men det får vänta till nästa vecka.

Först ut den här veckan är A3-Norrköping, som är den uppskjutna matchen från den första omgången. Den spelas på tisdag och kommer att avgöra vilket lag som för stunden är tvåa i Sverige. För så lär det bli, trots att ligan är svår att förutse, att A3 och Norrköping kommer att placera sig som tvåa och trea när grundserien är färdigspelad, i någon ordning.  Vilket det fjärde seedade laget i slutspelet blir är det hugget som stucket om. Inget pekar i dagsläget nämligen på att vårens finalist, Alvik, har kapaciteten att nå topp tre. Det blir nog till att konkurrera om fjärdeplatsen, i första hand med Visby och Östersund.

Det blev ju en rejäl kölhalning i Åkeshovshallen i söndags, då Luleå vann med förkrossande 43 poäng. När man äntligen trodde att Luleå skulle få sig en rejäl utmaning, blev matchen en antiklimax. Luleå rullade över Alvik både spelmässigt och fysiskt, och lyckades få till imponerande 1,5 poäng per bollinnehav. Matchen blev förmodligen lika nedslående för hemmaspelarna som för oss åskådare. Framför allt hade man hoppats på att Alvik skulle kunna hantera Luleås aggressiva försvar över hela banan på ett bättre sätt. Men, som så ofta, var det i alla fall ett nöje att se Luleå, och i synnerhet Ellen Nyström, som var matchens gigant

Alvik har en helt annan typ av lag den här säsongen. Med sex spelare som snittar dubbelsiffrigt i poäng har man det väl ställt, men den spjutspets som förra året fanns i Klara Lundquist går inte att skönja, d v s en som kväll efter kväll levererar 20+ poäng och öppnar upp golvet för de andra.

McCarville har nu spelat några matcher. Hon gör hyfsat ifrån sig, men är än så länge inte alls samma faktor på planen som vi vant oss vid. Startsträckan efter hennes uppehåll är förstås lång, men att det inte är den gamla goda McCarville vi ännu är alldeles klart. En McCarville i gott slag skulle göra både Alvik och ligan intressantare. Vi får se om det kan bli så igen.

Helgens mest spännande och dramatiska match spelades i Helsingborg, där Högsbo, som inte hade fått Ceejay Nofuente spelklar, kom undan med blotta förskräckelsen, 77–74. Korinne Campbell (27 poäng) och Elin Fredrikson (21) fixade segern. Det var en viktig vinst för Högsbo, den fjärde i år. Nu fick laget lite andrum, har häng på övre halvan, och kan som sagt med tillförsikt se fram emot resten av säsongen. Med Nofuente på bakplanen kommer stabilitet att uppstå. Och kanske blir det ytterligare en förstärkning efter nyår.

Lite rafflande blev det också i Huskvarna sporthall, där Wetterbygden ledde inför sista perioden med 17, men släppte in Södertälje i matchen. SBBK vann slutperioden med 28–14, men matchen slutade 67–64 till Sparks.

Båda lagen hade haft sjukdomsproblem, men Sparks hade i alla fall fullt manskap, medan Södertälje tvingades lämna Linnea Rosendal hemma. Inget av lagen hade kunnat träna bra veckan innan matchen. I Södertälje hade t e x Ida Andersson och Kristina Arsenic fått avstå helt, men båda kom ändå till matchen. Med tanke på att gästerna inte förväntades ha orken att utmana blev det en märklig utveckling på matchen, då Wetterbygden inledningsvis drog ifrån och Södertälje var nära att hämta in allt i slutet. Möjligen infann sig en viss bekvämlighet i hemmalaget som bidrog.

En intressant förutsättning för matchen var att de båda coacherna, Jesper Sundberg och Krumesh, har en historia tillsammans. De kamperade ju ihop i Leicester Riders, när Sundberg var head coach där. Det väntades ge Patel en viss fördel, eftersom han exakt kan Sundbergs sätt att lägga upp försvaret och vilka regler han använder. Båda var förstås högst medvetna om den lilla slagsidan, och Patel var därför säker på att hans lag skulle möta zon, och hade nött en del på sitt zonanfall. Och så blev det också. Kanske bidrog också till valet av zon att Sundberg var lite orolig för hur mycket hans spelare skulle orka.

I övrigt från helgen blev det en överraskande enkel resa för Visby mot Östersund. Det var en märklig tillställning, som Östersund dominerade i början, men som Visby tog över helt i den andra halvleken. Visby var överlägsna i returtagningen och när Östersund inte alls kom upp i nivå med sitt trepoängsskytte blev det klara 78–65 till ölaget. Alva Stark var oerhört missnöjd med sitt lags agerande i försvaret, som hon beskrev som horribelt.

Och så får man ändå säga att Uppsala, om inte imponerar, så gör väldigt bra ifrån sig. Det blev en ny seger, säsongens fjärde, mot Borås på hemmaplan. Uppsala kämpar på med bara en import i laget när motståndarna oftast ställer upp med tre eller fyra. Uppsala har nu lika många vinster som t e x Högsbo och Wetterbygden. Det blev en jätteförlust uppe i Luleå (inte så ovanligt dessa dagar), men annars står Uppsala upp bra mot övriga lag och när de förlorar är det inte med stora siffror.

All respekt till Uppsala för deras säsong så här långt. De gör sin grej och de gör det bra. Laget är definitivt med i kampen om en slutspelsplats.

På lördag väntar full omgång i ligan och några matcher sticker ut. En är Eos-Visby, en annan Södertälje-Mark. Laget från Kinna har efter sin stormande inledning förlorat fyra av de fem senaste. Går Mark bet även mot Södertälje är det nog så att trenden har vänt ordentligt, möjligen beroende på att ”överraskningseffekten” har avtagit och att lagen börjat lära sig hur de skall hantera Mark. Men att gå så långt som att ogarderat tippa Södertäljevinst på lördag går jag inte. Även Östersund-Högsbo är en oviss historia. Skulle Östersund ta den, och Eos lyckas betvinga Visby, så får det effekten att gapet mellan övre och nedre halvan av tabellen kommer att öka.

Och vad säger vi då om tisdagsmatchen, mellan A3 och Norrköping? En sak är att Norrköping brukar kunna hantera A3 riktigt bra. Förrasäsongen förlorade visserligen Dolphins båda mot Umeå, men med bara en respektive tre poäng. Och året innan vann Norrköping båda.

Taylor Lundgren vet hur han skall lägga upp det mot A3 och det finns nog skäl att tro på en jämn match på tisdag. När jag pratade med Norrköpingscoachen nyligen, var han inte så begeistrad över mitt påstående att Norrköping har den bästa importuppställningen i ligan. Å andra sidan ligger det lite i hans intresse att inte dra upp förväntningarna. Men en bra uppställning har han, och jag är säker på att det kommer att visa sig mer och mer framöver.

Frågan är också vilket lag Enjebo kan mönstra på tisdag. Mot Eos saknade han Isabelle Edholm och Vasiliki Louka och tvingades spela med bara sju. Det gick som smort mot Eos, men lär inte hålla på samma sätt mot Norrköping. Förhoppningsvis är alla dugliga för spel. Då kan det bli en riktigt festlig tillställning.