WNBA-säsongen tog slut 10 oktober, dagen då Washington Mystics besegrade Connecticut Sun i den femte finalmatchen och vann sitt första mästerskap någonsin. Vi skall ägna några rader åt WNBA, med lite som hänt under säsongen, sådant som händer nu och en smula framåtblickande.

För första gången någonsin blev en europeisk spelare MVP i finalserien. Washingtons belgiska ess, Emma Meesseman, fick utmärkelsen trots att hon inte ens var starter i sitt lag! MVP i grundserien blev en annan Washingtonspelare, Elena Delle Donne, som förmodligen är det starkaste varumärket i den amerikanska dambasketen.

Arike Ogunbowale, som spelar i Dallas, gjorde en enastående säsong som rookie. Hon nittade 19,1 poäng, men blev trots det inte vald till ”Rookie of the year”. Den utmärkelsen gick till Napheesa Collier, Minnesota. Ogunbowale återfinns den här vintern i turkiska Orman, som nyligen gästade Umeå för att möta A3 i Eurocup, och amerikanskan dominerade i stor stil med sina 28 poäng.

Det här spelåret har varit mycket speciellt. Aldrig någon sin har så många av de bästa spelarna saknats i ligan. I de allra flesta fall handlar det om skador. Diana Taurasi spelade i alla fall sex matcher i år, men de här spelade inte alls: Breanna Stewart, Sue Bird, Maya Moore, Angel McCoughtry, Skylar Diggins-Smith och Moriah Jefferson.

De svenska intressena i WNBA bevakas av Amanda Zahui, vars lag, New York Liberty, åter hade en trist säsong. Det blev en elfteplats i grundserien med bara tio vinster på de 34 grundseriematcherna och naturligtvis missat slutspel. Vi får hoppas att svenskan blir kvar där nästa säsong, för det händer en del spännande saker med NY.

Det första är ett hon kommer att få en ny coach. Katie Smith, som varit head coach under två eländiga säsonger, får lämna efter 17-51 i matcher. Vem som ersätter henne är ännu inte offentliggjort.

För det andra vann New York lotteriet inför nästa års draft och kommer alltså att få välja först av alla lag. Allt talar för att NY kommer att plocka Sabrina Ionescu, som spelar collegebasket i Oregon. Ionescu hade kunnat ställa upp i draften redan i år, men valde att återvända till Oregon för sitt sista år på college. Tanken är förstås att vinna mästerskapen framåt vårkanten, och det är också Oregon favoriter att göra.

För det tredje flyttar Liberty in i en ny arena, Barclays Center i Brooklyn, med plats för 19 000 åskådare. Liberty spelade ju länge i Madison Square Garden, men har under de senaste två säsongerna varit ”förvisade” till Westchester County Center, fyra mil utanför stadskärnan. Flytten till Westchester föranledde att publiksnittet sjönk som en sten, jämfört med tiden på Manhattan. Från att ha varit ligans tredjelag i publikhänseende, med 10 000 åskådare per hemmamatch, hade Liberty under de två säsongerna i Westchester under 3 000 per match.

En annan head coach som fått sparken i WNBA är den legendariska Pokey Chatman, efter tre säsonger i Indiana. Innan dess var hon sex år i Chicago, men var också tre säsonger, 2007-10, i det forna ryska storlaget Spartak Moskva, de två första åren som assisterande och det sista som head coach. Alla tre säsongerna vann Spartak Euroleague, det sista spelåret med 16-0 i matcher.

Pokey Chatman jobbade innan tiden i Spartak som collegecoach, på Louisiana State, ett jobb som hon fick lämna på mindre smickrande grunder. Hon fick gå från LSU år 2007 efter att det upptäcktes att hon hade en sexuell relation med en av sina tidigare spelare, en affär som påstods ha börjat redan när Chatman coachade spelaren ifråga.

Kicken har det i år också blivit för Penny Toler, efter 20 säsonger som General Manager för Los Angeles Sparks. Hon skall ha gjort vissa uttalanden med rasistisk underton, men droppen blev när en av spelarna i Sparks läckte vad som hade hänt i omklädningsrummet under semifinalserien mot Connecticut. Efter att Sun tagit ledningen med 2-1 i matcher skall Toler ha sagt till spelarna att ”jag kommer att byta ut er allihop om ni förlorar den här matchserien”.

WNBA har under en rad år brottats med sjunkande åskådarsiffror. Tittarantalet under tv-sändningarna ökar stadigt, medan den fysiska närvaron på matcher idag är långt ifrån toppnoteringen 11 000, som nåddes under ligans andra år, 1998.

Snittpubliken under den här säsongen uppmättes till 6 535 efter att året innan ha varit 6 769. En delförklaring till de vikande publiksiffrorna är att flera lag av ekonomiska skäl har tvingats flytta till mindre arenor. En form av ekorrhjul med andra ord. Ligans båda sämsta publiklag, New York och Atlanta, flyttar dock till nästa säsong in i större arenor, och kanske får publiksiffrorna en skjuts uppåt då.

Sammantaget har dock WNBA svårt att få det där stora publiklyftet. De två främsta publiklagen är Los Angeles och Minnesota, som snittar drygt 10 000 åskådare, vilket är i nivå med de bästa collegelagen.