Vilket elände vi har överallt. Basketens problem är i det stora perspektivet, och jämfört med de enorma effekterna av coronavirusets samhälleliga härjningar, väldigt små, men icke desto mindre är det nästan tragiskt att se den ovisshet, ja nästan fruktan, som sprider sig i den här lilla idrottens värld. Det är domedagsstämning på många håll, och med all rätt. Många föreningar har inte aning om hur deras situation kommer att vara när den nya säsongen startar.

I vanliga fall skulle silly season vara igång vid det här laget, men på den fronten är det stiltje. Hur skall man våga skriva kontrakt med spelare och coacher när man inte har en susning om vad man har råd med? I några fall är det t o m osäkert om man kommer att kunna ha ett ligalag. Mycket talar för att klubbarna möjlighet att spendera pengar på coacher och spelare minskar rejält. Man har helt enkelt inte råd att anställa de man egentligen vill ha.

Men omvänt gäller ju för coacherna och spelarna att de måste anpassa sig när marknaden viker. Det kommer att inte gå att välja och vraka. Den som vill coacha, och den som vill spela, lär få ta det som bjuds. Alla får mätta mun efter matsäcken.

Relativt sett bäst kommer klubbarna, som i normalfallet lever under mindre omständigheter, att klara sig. I Mark räknar man t ex med att 2020/21 ha samma budget för sitt ligalag som den gångna säsongen. Läget kan också komma att bli lite gynnsammare för ligans nykomling, Helsingborg, som ju redan tidigare meddelat att man kommer att jobba med en begränsad budget. Om de övriga lagen s a s får sänka sin standard kommande säsong, och t ex minska antalet importer, så blir ju läget lite bättre för HBBK än det annars hade varit.

Medan vi är inne på nykomlingen, så berättas det att Helsingborg börjar närma sig ett beslut om head coach. Klubben har gott hopp om att komma till avslut med endera av de två kandidater som står överst på listan. Och spelarbrist verkar det inte bli. Många har redan hört av sig om möjligheterna att vara med, men klubben har bestämt att man inte kommer att ta in några nya på de positioner man redan har i laget. De som tog upp laget skall få chansen i ligan. Det lär innebära att HBBK kommer att förstärka med några stora spelare, för storleken har varit lagets svaga punkt.

Klubb efter klubb använder sig av den korttidspermittering som nyligen infördes, numera benämnd korttidsarbete. Den ingår i det gigantiska stödpaket som staten pumpat ut. Miljard efter miljard har skickats fram, och det enda man kan vara säker på att slutnotan kommer att bli dyr för alla skattebetalare. För det är ju så det fungerar. I det sammanhanget får man säga att det är högst tveksamt att höginkomsttagare, t ex de allsvenska fotbollsspelarna, som tjänar nästan 100 000 i månaden i snitt, skall subventioneras av oss skattebetalare genom att deras klubbar tillämpar korttidsarbete.

Korttidsarbete fungerar så att de anställda minskar sin arbetstid med 20-60 procent, men förlorar bara runt 5 % av sin lön, medan arbetsgivaren (klubben) spar 20-55 % av kostnaden för sin arbetskraft eftersom staten går in och täcker upp resten.

Att klubbarna använder sig av korttidsarbete för sin kanslipersonal, coacher och spelare eftersom möjligheterna erbjuds, är begripligt. Det gäller ju att till varje pris se över kostnadsbilden, samtidigt som man kämpar med en vikande intäktssida. Vad gäller basket tycks det vara mest problematiskt i de klubbar som är beroende av intäkter från sina ungdomsturneringar, sådana som Södertälje och Högsbo, förmodligen också Norrköping. Det handlar ju om miljonbelopp som man riskerar att gå miste om. Klubbarna får hoppas på att få del av det stödpaket på 500 miljoner som RF fick av staten, och som kommer att fördelas av SBBF.

Men fler intäktskällor minskar i olika grad: publikintäkter från uteblivet slutspel, eventuella slutspelsbonusar, sponsorer som drar sig ur eller minskar sina bidrag, och annat. A3 går till exempel miste om bidraget från Vårruset, som normalt ger några hundratusen per år. Även i de här fallen kommer klubbarna att kunna söka stöd från RF, men måste göra det direkt till dem.

En i raden av klubbar som har infört korttidsarbete är Alvik, som även dras med andra bekymmer. De kom in med sin LOK-ansökan några minuter för sent 2015 och gick därmed miste om nästan 400 000. Alvik överklagade RF:s beslut, men förvaltningsrätten gav RF rätt. Alvik har nu en ytterligare chans, att föra upp ärendet till kammarrätten. Skulle det gå illa för Alvik även i kammarrätten, så tappar klubben mer än LOK-beloppet, eftersom den långdragna processen bör ha kostat en hel del i advokat- och rättegångskostnader.

Sammantaget finns det många osäkerheter inför höstens säsongsstart. En gissning redan nu är att antalet importer kommer att sjunka jämfört med den gångna säsongen. Och skulle det gå riktigt illa kan något lag tvingas dra sig ur och att det därmed blir en reducerad liga. Men skulle det bli så kommer det inte att påverka annat än antalet omgångar i grundserien, under förutsättning att allt drar igång ungefär när det brukar.

Årets WNBA blir i alla fall påverkat. WNBA-ledningen har sent omsider meddelat att ligastarten, 15 maj, skjuts upp tills vidare. Viruset sprids för närvarande med vindens fart i USA, varför det realistiskt sett blir svårt att få till något spel i år. Och skulle man ändå lyckas, så blir det en stympad säsong, där både grundserie- och slutspelsformaten måste göras om ordentligt.

Men, skall vi försöka se saker och ting från en mer positiv sida, så kan ju saker och ting förändras snabbare än vi anar. Det råder en allmän pessimism just nu, när vi inte kan se slutet på allt elände, men det betyder också att vi inte heller vet när allt blir mer eller mindre normalt igen. Att uthärda, hålla humöret och hoppet uppe är det som gäller, för ljusare tider kommer. Kanske förr än senare.