Vare sig stormar eller orkaner kunde hindra Wetterbygden Highlanders från att transportera sig de 40-tal milen ner till det sydligaste Basketsverige har att erbjuda i form av Trelleborg Pirates. Väl där blev det förlust och visst var känslan i samband med slutvisslan att differensen till slut blev lite onödigt stor.

För annars var det ju ett bortalag som inledde otroligt inspirerat och i täten för denna start gick Casper Ronqvist (2/2 tvåor och 1/1 trepoängare men tyvärr också två snabba fouls vilket begränsade honom) och Jonathan Peleg. Ett bra tag in i Q1 är det till och med bortalaget som sitter i förarsätet och visst kunde man ana en gnutta frustration hos dagens värdar, piraterna från Trelleborg.

Nu är ju inte samma pirater några duvungar direkt som låter sig tokstressas bara för att det kommit en hel skeppslast med unga basketspelare som inte ville något annat än att sätta en lapp även på piratens friska öga. Metodiskt arbetar man sig in i matchen och man gör det framförallt genom två saker: genom att nyttja sin tyngd på alla positioner i sin offensiva returtagning och genom att samma unga basketspelare i sin tur blir lite stressade när tempot skruvas upp med några ödesdigra turnovers som följd.

Efter fem poängs underläge efter den första akten har nu avståndet upp till hemmalaget växt till -13 poäng, 35-48 och det är återigen den defensiva returtagningen, eller rättare sagt, avsaknaden av densamma, som föranleder Trelleborgs ledning i paus.

Innan matchen hade vi satt upp tre målsättningar, tre saker som var tvungna att införlivas om vi ville komma i från Trelleborg med Jolly Roger i topp: vinna returtagningen, hålla nere på antalet turnovers och hantera 1-1-försvaret. Nu blev det ju inte riktigt något av detta även om ingen kan ta ifrån boysen att de verkligen försökte, men likväl: stats är stats och när vi summerar matchen så konstaterar vi att vi förlorat returtagningen med tio ribbor, haft 24 turnovers och kanske inte agerat några stoppers i försvarsspelet.

Det som gjorde att vi kunde hänga med så pass relativt som vi trots allt gjorde (bortsett från de sista fem minuterna av matchen då Trelleborg fick göra lite som de ville) var vår offensiv som långa stunder var både kreativ och högprocentig (bortsett från våra 24 turnovers…det är ju en kittlande tanke på vart detta hade kunnat sluta med något mindre misstag och i stället kommit till avslut i respektive anfall) och där det kanske roligaste av allt stavades Joel Penndal.

Joel fick fem minuter på golvet i sin ”riktiga Basketettan-debut” och förvaltade dessa fem minuter på ett strålande sätt, inte minst trepoängsskyttet där det under en stund i andra halvlek var en fröjd att skåda Joel: pang, pang, pang och så hade en av våra youngsters presenterat sig och tydligt talat om att det finns yngre lagkamrater i leden som knackar på dörren och gör anspråk på större roller och därmed också mer speltid, kul och viktigt!

Jonathan Peleg är på alla sätt monumental för oss men det är inte nödvändigt spelet under matchen som imponerar mest. Nej, istället är det hans ödmjukhet, hans totala prestigelöshet när tex nummer inför match ska väljas (tror att en viss rookie han före denna gång och valde # 5…”någons” egentliga nummer) och för att inte tala om när tvätten ska fördelas efter matchen, ja, då är det ju lika självklart att han tar dräkterna som det är att Kalle Anka kommer få fnatt över en viss hackspett på julafton i år igen.

Varför jag nämner detta?

Jo, för att jag sett (för) många gånger spelare komma ner och tror att de är ”superstars” bara för att de råkar tillhöra en organisation högre upp i hierarkin. Här har vi i stället en kille som under lördagen åkte fram och tillbaka med Nässjö Basket till Södertälje för tre minuters speltid, kom hem vid midnatt för att bara sen, sju-åtta timmar senare under söndagen, sitta på bussen på väg söderut med Highlanders för match i Basketettan. Inte bara är han bäst på plan, nej, dessutom har en förmåga att kombinera det med en stor portion ödmjukhet och det tycker jag i alla fall jag är otroligt klädsamt och ack så viktigt för våra yngre spelare att ta rygg på.

Nu vankas en lite annorlunda vecka.

På måndagen kommer Highlanders tillsammans med sina systrar i Sparks prova på och vicka lite på höfterna i samband med det Zumba-pass vi ska få ta del av på Nordic Wellness. Sen på tisdag-torsdag kommer vi ha lite internationell prägel när vi gästas av en gästtränare från Spanien, Boris Balibrea, direkt handplockad av Jelena. Däremellan ska vi dessutom försöka spränga in en SANDA NIU-gala på onsdagskvällen och det ryktas om basketspelare som kommer göra anspråk på titeln ”stiligast på SANDA NIU-galan”….

På söndag nästa helg kommer Köping Basket på besök, en utmaning som heter duga även den.