Sparks avslutade matchandet på bästa sätt när RIG Mark, mer eller mindre, kördes över i tisdagskvällens match; Sparksseger med 85-36.
När Andrea skottade i en trea från vänstra hörnet efter fin upprullning av hemmalagets 1-3-1 zon och gav oss ledningen med 15-9 var det ett litet startskott för vidare bra utdelning. Skottet var tydligen så klockrent att det i statistiken noterades som en miss, men protokollföraren hade som tur var bättre pejl på läget för i det rosa protokollet, jo det finns tydligen handskrivna protokoll kvar i denna digitaliserade värd (till glädje för en och annan gammal uv), finns den väl bokförd.
Det tempo, den aggressivitet och intensitet som Sparksspelarna plockade fram blev lite för mycket för det unga RIG-laget som hade svårt att stå emot. Glädjande att vi verkligen fått ihop spelet och entusiasmen i de två avslutande fighterna och mycket positivt att samtliga elva, för match tillgängliga spelare, fick kvalitetsminuter och presterade väl. Den största dramatiken utspelade sig innan match då Anna, vilket var anledningen till att vi endast var elva spelare, trampade i galen tunna, eller, ja, trampade snett under uppvärmningen, och fick se matchen liggandes på golvet med foten i högläge. Tur i oturen att vår distriktssköterska var indisponibel för spel så Anna kunde få professionell vård och hjälp från bänken.
Lite signifikativt för matchen, och Superettanspelet, var att Brooke fick avsluta målandet med en påstrea fram till slutresultatet; Brooke som kommit att tillföra laget mer och mer allteftersom tiden gått. På så vis lite synd att det tar slut nu. Emina och Emely lyckosamma i poänggörandet och Jonna stark i returtagningen, men positiva insatser från alla händer.
Vi stänger nu seriespelsbutiken för denna säsong, den bästa hittills, men den unga föreningen Wetterbygden Basketball ser framåt med stor tillförsikt. Vi har tagit ett rejält steg i rätt riktning och har en positiv bild av vad framtiden har i sitt sköte; en framtid som startar nu!