Idrott när det är som bäst. I alla fall om man sympatiserar med Wetterbygden Stars. På något annat sätt går knappast beskriva det som publiken fick vara med om i Huskvarna Sporthall under tisdagskvällen. ”Utdömda, hånade och bespottade” med bara två och en halv minut kvar av ordinarie speltid och underläge med 14 (!) poäng vändes till folkets kärlek och seger efter förlängning med minsta möjliga marginal (99-98). Det som egentligen inte ska gå – gick och det som inte kan hända – hände, otroligt!

Om vi ändå ska försöka oss på en sammanfattning så kan vi väl lugnt säga att Stars fick en ”sådär” start på matchen efter en turnover redan efter två sekunder. Det skulle på något komma och sätta prägel på hemmalagets insats under hela första perioden då Köping Stars tilläts göra lite som man ville och då framförallt i sin offensiva returtagning. Wetterbygden Stars var nog ganska lyckliga att både perioden tog slut och att underläget inte var mer än sju poäng, 20-27 efter tio spelade minuter.

Under den andra perioden ska det komma och bli lite bättre och den som är mer än ”lite bättre” är Wetterbygdens eget danska dynamit. Med sina 14 poäng och sex returer i halvtid (totalt 22 poäng och tio returer) är Daniel Mortensen en stor anledning till varför hemmalaget kan vinna andra perioden och reducera gästernas ledning något till paus, 45-50. Vid detta laget har Köpings Stars tillåtits att ta 12 offensiva returer i kombination med hemmalagets 7 turnovers. Lägg till ett 64-procentigt trepoängsskytte hos Giotti Nikolaidis mannar så har vi totalt sett en tämligen dålig kombination för ett lag som så desperat längtar efter att bryta sin förlusttrend.

Trots att Köping Stars saknade både Gary Blackston och fick Mikael Axelsson fingerskadad under matchens gång så visar laget upp en slagstyrka som får alla att förstå att Wetterbygden Stars har med serieledaren att göra. Den största av dom alla är lagets amerikanske pointguard, CJ Jackson, som under delar av andra halvlek var mer eller mindre ostoppbar (32 poäng totalt). Det ska krävas en Albin Häll-Eriksson för att tända ”försvarsgnistan” i hemmalaget. Med två raka steals och däremellan en patenterad trepoängare, så är det han som skjuter upp hemmalaget i ledning i det som känns som evigheter sedan sist, 55-54. Efter detta är dags för ”CJ-Jackson-show” igen och är det inte han själv som gör poäng så är det han som spelar fram sina lagkamrater. När Ernests Kalve lägger i 91-77 med dryga 150 sekunder kvar av det som ska visa sig bli ordinarie speltid kunde vi inte klandra de i publiken som faktisk lämnade arenan…men de lär ha ångrat sig vid detta laget.

Det som sen händer är nämligen ingen annan sport förunnat än just basketen.

Från att vara totalt utdömda så fortsätter Wetterbygden Stars tro på det man gör och steg för steg närmar man sig i poängprotokollet. När Ty Sabin sätter två raka trepoängare (den sista hade en sådan hög båge att det var snö på bollen och då finns det ändå ingen snö ute i Huskvarna…då förstår ni hur hög den var) så betyder det att underläget är nere i endast en poäng, 90-91. Köping Stars sätter därefter ett av två straffkast via lagfoul i hemmalaget, 90-92.

Då är det dags för nästa ”clutch player” i Wetterbygden Stars att äntra bilden: Adam Rönnqvist. Det är nämligen han som blir foulad med dryga sju sekunder kvar av fjärde perioden och således har chans att ta matchen till förlängning. Höken-fostrade (Luleå) Rönnqvist gör inga misstag och när sen försvarsspecialisten Jonathan Peleg helt sonika stjäl bollen av CJ Jackson så är förlängningsspel i årets andra ”The Battle Of The Stars” ett faktum.

Man brukar prata om att det är viktigt att få en bra start när det vankas förlänging i basket men så mycket av den varan såg vi inte inledningsvis – från något av lagen. I stället är det lite av ”missarnas afton” de första två och en halv minuterna av förlängningsperioden. När Adam Rönnqvist till slut springer förbi allt och alla vad Västmanland och staden Köping har att erbjuda i form av stolta basketspelare, så innebär det 97-95 för hans Stars. Sekunderna senare är det mungiporna uppåt i bortalägret i stället, detta efter att nämnda Kalve dragit i en trepoängare och tagit sitt lag upp i ledning, 97-98. 13 sekunder kvar att spela.

Förtroendet att avgöra matchen till Wetterbygden Stars fördel gick föga överraskande till en viss Mr Sabin. Från att ha fört en förhållandevis anonym tillvaro i 38 minuter så tar han mer eller mindre över matchen sista sju minuterna (två sista i ordinarie speltid samt under förlängningen) samma match har att erbjuda. Och han gör ingen besviken när han lockar ut Köping Stars duktige center, Jeremy Combs, på golvet för att sen skicka in dödsstöten som innebär 99-98! Det ska förvisso till ett sista stopp i försvaret innan hemmalaget kan skrika ut sin glädje och konstatera att man är ett vinnande lag igen, vilken osannolik comeback!

Som sagt: det som hände ska egentligen inte kunna gå men det är också detta som är tjusningen med idrott och då i synnerhet, basket. En sådan här seger, på det sättet den sker, är naturligtvis mångt mycket viktigare än de två poängen i tabellen (även om dom också är viktiga). Det innebär att man får tron tillbaka på det man gör offensivt och defensivt samtidigt som man får tillbaka glädjen och tron på varandra. Att förlora inom elitidrott tär på individer, lag och organisationer. Segrar som denna får samma ”kundgrupper” att tro att allt är möjligt.

Efter att ha sett kvällens mirakelvändning är vi benägna att hålla med.