Det är inte ofta vi ser brasilianska spelare i den svenska ligan. En säsong, 2009/10, briljerade i alla fall en, Silvia Luz, som spelade för Sundsvall Saints, som också hade spelare som Anna Barthold, Anna Höglund och Helena Kjellgren i laget. Sundsvall var på ruinens brant och det blev också klubbens sista säsong i ligan. Coach för laget var Henrik Wikström. Några fina färdmedel hade man inte råd med. Till alla bortamatcher packades spelarna, normalt 6-7 till antalet, in i en folkabuss som kördes av coachen. Så färdades de landet runt.

Trots alla umbäranden gick det bra för Sundsvall, vars lilla personalstyrka krigade sig ända till semifinal, där de föll på ren utmattning i matchserien mot Solna, 2-3. Men Luz, vars fulla namn är Silvia Andrea Santos Luz, och som redan då var 35 år gammal, var en riktig lirare. Och oerhört meriterad, med bland annat två OS-medaljer för Brasilien.

Men nu har vi en ny brasilianska här; Luleås nyförvärv, Débora Costa, eller som hennes fullständiga namn lyder, Débora Fernandes da Costa. Hon får säkerligen en chock av väderomställningen efter att hela sitt basketliv ha spelat i sitt varma hemland.

Débora Costa är point guard i det brasilianska landslaget, men till skillnad mot Silvia Luz har Costa inte fått spela någon olympisk turnering. När Brasilien spelade OS 2012 och 2016, var Costa inte med i landslaget. Hon togs inte ut förrän 2013 och var med fram till 2015, och sedan dröjde det till förra säsongen innan hon fick sätta på sig landslagsdressen igen. Och Brasilien missade som bekant att kvalificera sig till nästa OS, i Tokyo, trots att Costa hade en enastående kvalturnering i Frankrike. Hon var tillsammans med Brasiliens stora spelare, Dantas och De Souza, lagets bästa spelare.

Alla som sett Débora Costa spela, inser att hon kommer att bli en attraktion i den svenska ligan. Hon är blixtrande snabb och har en enastående bollkontroll. Hennes kvickhet gör att hon får en väldig fördel i attackspelet, men Costa är i grund botten en mångsidig spelare och point guard. Hon kan skjuta utifrån, är bra i pick and roll och vi lär få se en del hisnande passningar den kommande säsongen. Defensivt finns heller inte mycket att klaga på.

Det är möjligen Coastas ringa längd, 165, som gjort att hon inte plockats upp av någon europeisk klubb. Men det kan finnas andra skäl också. Ett är möjligen att Débora Costa faktiskt är sergeant av tredje graden i det brasilianska flygvapnet och att det hållit kvar henne i hemlandet. I vilken utsträckning hon utöver detta andra ”yrke” känner jag inte till, men hon har i alla fall spelat för sitt land i militär-VM och vunnit det två gånger, 2016 och 2019. Vid den första segern var det just Costa som avgjorde finalen. USA ledde med bara några sekunder kvar och hade bollen, men en amerikanska trampade på linjen. Brasilien fick fram bollen till Costa som satte det vinnande skottet.

Och massor av andra meriter har Costa samlat på sig under karriären. Hon har spelat med olika u-landslag och varit med i U 19-VM och deltagit i Universiaden. Costa har vunnit den brasilianska ligan två gånger, Panamerikanska mästerskapen en gång och sydamerikanska mästerskapen två gånger.

Det skall bli skojigt att se Déborah Costa i den svenska ligan, där sergeanten kommer att befordras till general på bakplanen i sin nya klubb. Bara hon inte fryser ändan av sig uppe i Luleå så skall det nog bli bra.