Tyvärr blev dagens match inte en upprepning av senaste hemmahelgens prestationer. På något underligt sätt var vi inte riktigt där denna eftermiddag. Det var Norrort som från start dikterade villkoren och efter första perioden var vi i underläge med 10-19 efter bl. a. nio turnovers.
Utan att egentligen spela så värst bra i andra perioden heller lyckades vi dock krypa lite närmare och fann oss i underläge med endast fyra poäng i halvtid.
Med tanke på att underläget stannade vid fyra poäng efter en, i ärlighetens namn, ganska tafflig första halva så kändes det som att om vi kunde skruva upp intensiteten och lagarbetet några snäpp skulle vi ha chansen. Tredje perioden grusade dock all förhoppningar om ett rosa protokoll denna dag. Återigen var det bortatjejerna som var de hetare. Vi förlorar returtagningen, kastar bort sju bollar, kommer inte till straffkastlinjen och missar samtliga tvåpoängsförsök.
Hanna Karselands trea efter dryga sex minuter är våra enda poäng i perioden. När vi ska försöka oss på att pressa så får vi inte ihop vårt lagförsvar utan det blir bara två och två och kanske tre och tre som arbetar tillsammans men inte samtliga fem spelare.
Vi förlorar returtagningen klart i matchen och vi skjuter sämre än motståndarna från välgörenhetslinjen. Då krävs något extra för att vinna matcher mot jämbördiga lag och det extra fanns inte innanför Sparkslinnena i dag. Vi har dessutom väldigt svårt att göra mål på våra lay ups/närskott; ja att göra mål över huvud taget – topscorers slutar på 6 poäng och vi har som lag bättre procent på treorna än på tvåorna.
Som coach finns alltid en drift och önskan om att ”mitt” lag ska vara det laget som vill mest, som jobbar hårdast. I dag vann Norrotscoacherna den matchen och det stör. Här behövs en coachskärpning!!
Det finns ingen annan råd än att bryta ihop och komma igen. Nästa helg väntar en av säsongens stora utmaningar; Östersund borta!