Inte helt oväntat var försvarsspelet i fokus i den ganska poängsnåla matchen där Sparks lyckades hålla undan och ta en lika skön, som viktig, viktoria. I anfallsspelet fanns två avgörande sekvenser som, utöver försvarsspelet, räddade oss denna eftermiddag.

Efter en jämn förstaperiod lyckades vi via ett 9-0 ryck i mitten på den andra skaffa oss ett tiopoängsförsprång till halvtidsvilan (29-19) och det kändes som att vi hade saker och ting under hygglig kontroll. Vi visste dock att ”Frysen” skulle sälja sig dyrt och att det gäller att hålla fokus in i kaklet. Efter en jämn inledning på andra halvlek så skulle vi få rejäla problem med Fryshusets aggressiva presspel. Sex raka turnovers, och två timeouter, senare var vårt försprång nästintill uppätet (33-30). Endast ett fortsatt fungerande försvarsspel gjorde att vi stannade i förarsätet poängmässigt. Två raka treor, av först Eira och därefter Jelena, bröt dödläget och vi var nio upp igen.

Fortfarande spelade vi med bra kontroll defensivt och lyckades därigenom skapa oss bra anfallslägen. Dock missade vi under kommande minuter tre raka öppna lay-ups och öppnade upp för en Fryshuscomeback igen; på tavlan kunde vi nu läsa 39-34 och vi hade fått gummiarm i avslutningslägena. Då klev Alice direkt in från bänken och stämplade, som den naturligaste sak i världen, först i en tvåa och därefter en trea till ledning 44-36; nu skulle det väl ändå vara klart?! Ändå inte. Med tre minuter kvar och 46-40 ledning, tappade vi bollen samtidigt som Tiffany, en av Sparks bästa spelare denna eftermiddag, får en otäck smäll i huvudet och tvingas att utgå. Efter att bortatjejerna omedelbart petat i en reduceringsboll hamnar vi återigen i ”turnoversträsket” – fyra raka (totalt 22 i andra halvlek) ger Fryshuset ett gyllene tillfälle att gå ikapp, men vårt eget försvarsspel sätter stopp för detta. Med klockans, som det då kändes, sakta tickande mot slutsignal blev Fryshusspelarna mer och mer desperata i sin bolljakt och med 30 sekunder kvar fick Jelena gå till välgörenhetslinjen där hon med två satta till 48-42 avgjorde matchen.  Vi hann med ytterligare fyra poäng från straffkastlinjen (där vi för övrigt var 14 av 15) innan det, äntligen, tog slut.

Hur vinner man en basketmatch med mer turnovers än skottprocent, sammanlagt 30 turnovers och en skottprocent på under trettio. Jo, man spelar ett försvarsspel som inte tillåter motståndarna att göra det de vill, man vinner returtagningen och man skjuter i sina straffkast. Dessa tre delar uppfyllde vi och därför fick vi med hos hem ett rosa protokoll och två viktiga poäng efter denna tuffa fight.

Matchens karaktär gjorde att jag fick frångå min ”normala” bytesrotering. Ett par spelare fick mer speltid än vanligt medan andra ”drabbades” av färre eller inga minuter. Sådan är idrottens värld, men ingen ska påstå att inte samtliga spelare i Sparksgruppen ligger bakom dagens sköna seger – vi gör detta tillsammans.  Extra omnämnande till Tiffany, som spelar bättre och bättre, Anna-Maria, som fortsätter vara en returtagare och plusspelare av rang, samt Alice, som skjuter i de viktiga skotten när det som bäst behövs, fast den stora matchvinnaren var FÖRSVARSSPELET!!

Om det från coachhåll ska önskas någonting så är det lite mer tuffhet, bestämdhet, kanske lite elakhet, när vi har bollen. Fram på fötterna, spela inte på hälarna. Äg bollen, var tydliga och starka. Vi blir ibland lite ”puttinuttiga”. Kanske kan förmiddagsträningen på måndag bidra till en förbättring i detta avseende?