Efter en tuff kamp som inte avgjordes förrän under de sista fem minuterna stod Sparks som segrare i den så viktiga fighten mot rivalen Lobas (1-1 förra säsongen) från Lomma.
Inledningen var riktigt bra anfallsmässigt medan vi hade lite svårt att få tag de defensiva returerna vilket gav Lobas flera avslutsmöjligheter i varje anfall. Lyckligtvis hade de svag utdelning, till en början, och efter knappa sju minuter hade vi ledningen med 14-3 med våra poäng fördelade på åtta spelare; lovande.
Under avslutningen av perioden gav vårt försvarsspel schweizerosten ett ansikte; det gapade hål överallt, vilket inte skickliga Lobasspelare var sena att utnyttja. ”Hesa Fredrik” räddade hem första perioden; 17-15. I andra quartern kändes de som om vi sakteliga var på väg att stretcha ledning till något hållbart – det stannande dock vid en pausledning på sju poäng; 30-23.
När Alice sedan stensäkert prickade i andra halvleks första skott gick tankarna i riktningen att  ”nu kör vi”, men om någon körde så var det Lobasspelarna. I stället för att gå ifrån krympte försprånget snabbt som snö i stark vårsol. Halvvägs in i tredje ledde vi med 39-37 och det var match på allvar igen.
Det byttes lite poäng i inledningen på fjärde perioden, men i samma veva som Moa hittade rätt från trepoängsland två gånger i rad, samtidigt som vi fick lite bättre grepp på skånetöserna i försvarsspelet fick vi ett litet ryck. När Jelena sedan pricksköt i ett skott från ”Moaland” fram till 64-53 var det över. Lobas mäktade inte att komma tillbaka ännu en gång utan vi kunde t. o. m. utöka med ytterligare fem poäng.
Ännu en skön viktoria utan att vi får det riktigt att lossna. Skönt, viktigt och starkt att vinna trots att vi inte riktigt får ihop det. Vi behöver täta till oss defensivt och få mer naturliga rörelser i anfallsspelet. Som någon sa i halvtidsvilan ”det är bra om vi pratar på planen”.
Jelena och Tiffany fick ta stora roller i dag och gjorde det förtjänstfullt. Anna-Maria var kanske den som genomgående över hela matchen presterade på högsta nivå och Moa kom igång bättre och bättre i försvarsspelet och fick en matchavgörande roll med de två raka treorna när det väl skulle till att avgöras. Lobas var ingen lätt nöt att knäcka. Det fanns hot överallt och med sitt fantasirikt anfallsspel vara det inte bara så att vi var svaga bakåt, utan Lobas var starka i sin offensiv. Nyttigt att vara ”en upp” på det laget.
Nu är vi 2-1 och det känns fantastiskt bra.