När en gammal gråhårig coach sitter en söndagskväll och ska försöka summera fighten mot Eos är det med, som man på svengelska bruka säga, ”mixed feelings”.
Å ena sidan en hel del stolthet i att vi tog kampen mot ett på papperet betydligt mer erfaret och rutinerat lag; å andra sidan en betydligt mindre skön känsla av att många spelare är besvikna för att ”jag gjorde ju ingenting”.
Fakta: Eos (som förra säsongen spelade i damligan och har stommen av spelare kvar) är ett seriöst satsande lag för en direkt återkomst till ligan. Vi var chanslösa i seriepremiären i Lund. Eos har vunnit två ganska bekväma segrar mot Östersund, också ligapretendenter och obesegrade innan jul. Eos har sedan vår premiärfight förstärkt sitt redan då kompetenta lag med två klasspelare; 21 respektive 20 poäng i matchen och dessutom extremt starka i returtagningen. Vilka är vi som ska matcha detta?
Under veckan som gått har varje spelare haft till uppgift att formulera sin egen, och lagets, målsättning inför kampen. I det stora hela har det handlat om förmågan att våga, att hålla humöret uppe, att ge energi (peppa), göra sitt bästa, tänka positivt, se nästa boll etcetra.
I min, möjligen inskränkta värld, tycker jag att det var precis vad vi gjorde. Självklart kan man leta skönhetsfläckar, men varför det? Jag tror att även coach Johanna i Eos hittar saker som hon tycker kan göras bättre; sådant är spelet, men om vi inte kan tycka att vi uppfyllt vår målsättning så undrar jag hur vi tänker??
Perspektiv, perspektiv. Hur många gånger har vi spelat mot lag, spelare, som håller motsvarande klass? Har vi på våra träningar förmågan att skapa samma defensiva tryck och ge anfallsspelaren så få, och ofta i tidsnöd, möjligheter? Mitt svar är ett rungande nej!! Alltså är vi här ute i en okänd och ovanlig miljö.
Jag kommer osökt att tänka på en av mina favoritserier vad gäller tecknad humor; Hagbard Handfaste. I en strip så är vår vän Hagbard missnöjd med vällingen; den är kall, tjock och smakar pyton. När Helga förklarar att det inte är soppa han inmundigat utan hennes tapetklister utbrister Hagbard; ”jaså i sådant fall är den förvånansvärt god.”
Det är nödvändigt att kunna se bort från ett siffermässigt resultat och fokusera på prestation och då är självklart motståndarnas kvalitet en viktig parameter. Utifrån det motstånd vi möter i dag gör vi, i min bok, en klart bra insats. Gott och väl så långt. Det enda, dock, som faktiskt har någon betydelse är hur vi går vidare från detta. Jag tycker vi har tuffat till oss på träningarna sista tiden, men det finns kanske utrymme för lite till? Är det mot någon form av toppnivå vi siktar finns inte många val. Jag menar att Eos håller liganivå, men de är inget topplag, så det finns en nivå till.
I vår fortsatta färd i Superettan väntar lag som håller, åtminstone väldigt nära, Eosklass och lag som på förhand är mer på vår ”nivå”, åtminstone rent pappersmässigt. Det vore underbart om vi som lag vore superpeppade att ta oss an dessa utmaningar på samma sätt som dagens, för återigen; det gjorde NI bra spelare!!