Säsongens första, och andra, Superettansegrar kom i helgens båda hemmafighter mot Högsbo och KFUM Central; således revansch från bortatorskarna mot nämnda lag.

I lördagens kamp mot Högsbo var det gästerna som startade klart bäst. Underläge 13-24 efter första perioden växte till 17-30 knappt tre minuter in i den andra och just då fanns ingenting som talade för annat än en bekväm bortaviktoria och upp emot 100 poäng i försvarskorgen. Då fick vi äntligen lite energi, fick stopp på den defensiva ”blödningen” och bortaspelarna kände inte samma självklarhet i sitt skytte som inledningsvis. Vi krympte underläget till åtta i paus, 27-35, och det kändes absolut spelbart. Vi pratade om att vi inte behövde äta in hela differensen i tredje perioden utan kunde vi bara knapra in några poäng skulle vi kunna skapa den nerv i matchen som skulle kunna leda till något riktigt kul.

Nu blev det t. o. m. bättre än så; en riktigt vass inledning av andra halvlek tog oss snabbt ikapp och när Alice efter halva perioden skottade i en trea var vi förbi; 40-37. Att vara i ledning visade sig i helgen, underligt nog, inte vara helt bra för vår prestation.

Högsbo kontrade med åtta raka och vi var back med fem poäng, en poängdifferens som höll sig perioden ut. Underläge 43-48 inför avgörande akten (vi hade i alla fall knaprat in några pinnar). Slutet saknade inte dramatik; Hanna Karseland sköt i en trea till 56-57 med dryga två minuter kvar. Högsbo svarade omgående med samma mynt; 56-60. Alice satta ett av två från välgörenhetslinjen och när Högsbo missade nästa anfall fick vi chansen att utjämna; Karseland utnyttjade den chansen och vi var ikapp igen; 60 lika med knappa minuten kvar. Vi vann tillbaka bollen och nu var det Jelenas tur att bli foulad och få gå till linjen; ännu en gång en av två och ett upp; 34 sekunder kvar.

Högsbo missar, vi tar returen men lyckas inte behålla bollen utan Högsbo stjäl den; foul på Jelena, dock inte lagfoul och inkast på vår planhalva med sex sekunder kvar. Vi spelar tätt i försvaret, Högsbo tvingas till ett svårt skott, miss och returen till Anna-Maria som omgående foulas med 0,4 sekunder sekunder kvar. I detta läge är ett av två, sätta första och missa andra, ett vinnande koncept som Anna-Maria fixar med bravur och segern är i hamn.

Strålande insats av hela laget där Alice var matchens största behållning och där Hanna Karseland visade att hon är tillbaka med full kraft efter sin handledsskada i höstas, kul!

Matchen mot Central fick inledningsvis ett precis motsatt scenario, medan slutet blev precis lika lyckosamt som i lördags. Här var det Sparks som var alertast i inledningen; 16-8 efter första perioden blev 19-8, och då spelade vi alert defensivt och med bra utdelning framåt, men därefter blev det pyspunka. Central kröp närmare och närmare och i paus hade vår ledning krympt till ett halvdistanshoppskott; 29-27. Tredje perioden började vi, precis som mot Högsbo, utmärkt. Efter halva perioden hade vi 40-29 och allt såg bra ut igen, men så var det detta med att spela i ledning…..När perioden var slut lyste resultattavlan 44-43 och det var definitivt inte hemmalaget som hade momentum.

I inledningen av sista akten fick vi med oss ett par steals som omsattes i poäng och när Jelena skottade i en trea till 51-46 hade vi återigen ett litet grepp, men i ledning, nja, – inte vår ”cup of tea”. Central svarade med att göra 7-0 och nu var vi för första gången sedan matchinledningen i underläge; 51-53. Alice kvitterar med två säkra straffkast och sedan delar lagen på poänggörandet fram till 58-58. Båda lagen missar ett par avslut innan Jelena med minuten kvar gör 60-58. Alice stjäler bollen. Vi får ett par lägen tack vara bra offensiv returtagning av Hanna Käll men missar chansen att avgöra. Central erövrar kulan med cirka 10 sekunder kvar men kan inte förvalta den utan Tiffany stjäler tillbaka den och lyckas undvika att bli foulad fram till det endast är 0,1 sekunder kvar. Matchen är i hamn och slutar 62-58 efter att Tiffany ”begravt” de båda skotten; totalt 10 av 11 från linjen under helgen – det är godkänt straffkastskytte det. Alice återigen en mycket stark insats; de tre senaste matcherna mycket bra genomförda, och Julia bidrar med mycket energi i en match där just energispridandet inte var på nivå önskvärt totalt sett.

Två fantastiskt sköna viktorior; vilken underbar start på sportlovet där vila, avkoppling, familjeliv väntar, och naturligtvis bör också en del träning stå på schemat. Nya utmaningar väntar…..