Anrika Södertälje BBK är onekligen en av de klubbar som drabbats hårdast av den rådande krisen. Överskottet som man går miste om när det varken blev slutspel i ligorna eller något Scania Cup,  landar på 3-4 miljoner kronor. Det är förstås en grannlaga uppgift att ta sig ur den gropen. Man avundas inte klubbdirektören Johan Strömwall, som tillträdde i årsskiftet. Att hamna i ett läge där det mesta av hans energi och tid går åt till arbete med att jaga kostnader var nog inte vad han hade tänkt sig när han tog jobbet.

SBBK har ett förhållandevis stort antal anställda, av vilka två personer har sagts upp och sju korttidspermitterats. Men Strömwall är nöjd med hur medarbetarna svarat på krisen:

”Jag tycker vår organisation har gjort allt den kan för att överleva krisen. Jag är stolt och imponerad av den inställning och flexibilitet alla medarbetare visar. Detta gör mig övertygad om att vi får fart på verksamheten så småningom igen.”

Strömwall tror att SBBK blir den basketklubb som får mest av RF-pengarna. Hur mycket det blir i rena pengar vågar han dock inte spekulera om:

”Vi hade en ganska tydlig gissning tidigare, när stödet gällde för intäktsbortfall till och med 30/4 (nu gäller att man söker för perioden 12/3 – 30/6), men nu ser det mycket osäkrare ut”.

Även på sponsorsidan är osäkerheten stor.

”Vi räknar med att några minskar eller kliver av, samtidigt hoppas vi på några nya, men vi har inte kunnat känna av marknaden riktigt än…”, säger Strömwall

Klubbens svagare ekonomi kommer hur som helst att påverka förutsättningarna för de båda ligalagen. Strömwall uppger att man kommer att budgetera ”försiktigt” för båda lagen och säger att både Kings och Telge får sina budgetar sänkta med ungefär samma andel, vilket innebär att herrlaget drabbas av den största minskningen i rena pengar.

Sammantaget kan situationen för SBBK kan alltså beskrivas som svajig, med stora hål på intäkts- och resultatraderna, och med stora osäkerheter när det gäller RF-stödet och sponsorernas fortsatta stöd.

Det är ingen lätt sits som nye Telgecoachen, Joakim Lantto, hamnat i. Lantto, som tidigare varit assisterande, har tagit över efter Viktor Bengtsson, som kommer att vara föräldraledig. Icke desto mindre andas Lantto viss optimism:

”Vi kommer inte att ha samma pengar som tidigare, men jag tror det kommer att bli bra till slut. Vi siktar på samma resultat som förra säsongen, någonstans runt platserna 5-7”.

Planen är att laget skall bestå av fem etablerade ligaspelare, som skall kompletteras med två importer och fem juniorer från de egna leden. Det återstår ett stort rekryteringsjobb för att man skall uppnå ett lag som klarar målsättningen, för det kan bli så att Lantto får börja med ett i stort sett blankt papper.

Situationen med de svenska spelarna ser lite darrig ut. Risken är att Telge tappar Ellen Åström, som står i valet och kvalet mellan hemmaklubben och Alvik. Och Tilde Ahlin, som hoppade in och hjälpte laget några gånger förra säsongen, kan man nog inte räkna med. Ahlin ryktas vara på gång till Luleå.

En som definitivt är förlorad är Frida Olsson, som efter massor av skadebekymmer de senaste åren, lägger skorna på hyllan, bara 20 år gammal. Skadebekymmer finns också hos Mikaela Gustafsson, som missade andra halvan av förra säsongen. Problemet med foten vill inte ge med sig och en operation kan bli aktuell. Och då är spel nästa säsong osäkert.

Den enda som klubben har under kontrakt är Sofia Hägg, som har skrivit på för sitt andra år.  Vad gäller Elin Lomgren finns ännu inga besked. Lomgren studerar i Stockholm och den privata situationen kommer att avgöra om och var hon spelar.

Ingen av importerna från förra spelåret kommer att återvända, så har Telge riktigt oflyt försvinner nästan alla som spelade 10+ minuter förra säsongen. Men så illa skall det förhoppningsvis inte behöva bli. Och möjligen har Lantto och Telge något eller några ess i rockärmen, och några nyförvärv på gång. En spelare som Telge uppvaktat är tex Anna Dahl i Wetterbygden. Några externa rekryteringar krävs i alla fall för att Telge skall få ihop sin trupp.