Svårt men inte helt omöjligt i OS-kvalet

27 november, 2019

Japan, Kanada och Belgien. En lättare uppgift kunde Sverige fått i OS-kvalet, men sannolikt en värre också. Det olyckliga var givetvis att hamna i den japanska gruppen, men å andra sidan slapp Sverige bege sig till andra sidan jordklotet för att spela kvalet. Och om det är någon tröst så är Kanada sämst rankat av lagen i första seedningsgruppen.

Drömlottningen hade varit att få Storbritannien från seedningsgrupp 3, men eftersom det redan innan lottningen stod klart att Spanien skulle in i den kinesiska gruppen, så fanns inte längre den möjligheten.

Situationen är som den är. Det krävs en insats utöver det vanliga för att det skall gå vägen. Men allt är förstås möjligt. Skrällar inträffar med jämna mellanrum, för realistiskt sett, en skräll skulle det vara om Sverige skulle kvalificera sig för OS.

Det gäller att få allt att stämma i en av matcherna, samtidigt som motståndarlaget inte har sin bästa dag. Då kan det oväntade hända. Ingen trodde svensk seger mot Ryssland i EM, men det blev det som bekant.

Och ingen trodde heller på att Riga skulle ha en chans mot UMMC Ekaterinburg i onsdagens match i Euroleague. UMMC, med hela sitt koppel av världsspelare, föll med 81-89. Som av en tillfällighet, denna OS-kvallottningsdag, var det en svenska, Binta Drammeh, som gjorde mest i Riga 25 poäng, medan den belgiska superstjärnan Emmaa Meesseman i UMMC, stannade på blygsamma 11. Skall vi ta det som ett omen inför drabbningen Belgien-Sverige i februari?

Så vad kan vi säga om de svenska motståndarna i OS-kvalet?

Japan har ett kort lag, där medellängden inte är mer än 179. Bara en spelare, Ramu Tokashaki, är längre än 190. Tokashaki, 193, spelade i WNBA 2015-17, för Seattle Storm. Säsongen 2018 avstod Tokashaki för att hon ville koncentrera sig på landslagsspelet. Det ledde till att när hon ville tillbaka till Seattle i år, så blev hon ”suspended”.

Japan spelar den blixtrande snabba asiatiska basketen, med ett väldigt intensivt försvar. Fokus ligger också på trepoängsskytte, något som Japans coach kräver att alla spelare i laget skall vara bra på. Och det kan man säga att de är. I förkvalet, där Japan vann alla sina matcher, inklusive den mot Australien, hade laget 40% på treorna. Högt tempo och mycket treor är det som gäller.

Det japanska laget har en oerhört fin bredd, med spelare som är individuellt väldigt skickliga. I förra årets VM kom Japan på plats nio och slog bland annat Belgien.

Pointguards är duracellkaninerna Asami Yoshida och Nako Motohashi, båda 165. De bästa skyttarna är Saka Hayashi och Hauno Nemoto, 173 respektive 176. Bästa scorern överlag är Kiho Miyashita, även hon 165. Miyashita snittade 16,3 poäng i förkvalet.

Mycket poäng från många korta spelare i det japanska laget, med andra ord. Och det är väl det som är utmaningen med att möta Japan. Om de får spela sitt up-tempo spel och bomba treor så är de svåra att rå på.

Kanadas lag går inte av för hackor. I VM 2018 blev det en sjundeplats och det skulle vara en skräll om de inte tar sig till OS och där placerar sig minst lika bra. Kanada har ett riktigt stort lag, 186 i snitt, med massor av bra spelare, numera dock utan syskonen Plouffe och Sverigebekantingen Langlois. Inte heller den mångåriga WNBA-spelaren, Kayla Alexander, 193, lär vara med. Hon missade nästan hela säsongen och förkvalet på grand av en skada.

Men det finns WNBA-kompetens i Kanada så det räcker: Kia Nurse (182), Bridget Carleton (185), Nayo Raincock-Ekunwe (188) och Natalie Achonwa (191). Den senare spelar för övrigt den här vintern i Bourges, med Elin Eldebrink. Vi känner igen flera andra i laget från de europeiska ligorna, t ex Kim Gaucher (Mondeville), Miranda Ayim (Landes), Ruth Hamblin och Jamies Scott (Novosibirsk).

Det är hög klass på allt i det kanadensiska landslaget. Kanada gör mycket poäng, tar många returer, skjuter bra utifrån, ledda av Kia Nurse, som är en spelare av yppersta världsklass.

Det belgiska laget är välbekant efter framgångarna i de senaste mästerskapen, som har gett dem plats 9 på världsrankingen. Belgien har efter ett långt och träget arbete fått fram en generation som är dess bästa någonsin. Stjärnan är naturligtvis Emma Meesseman, som tillsammans med Kim Mestdagh blev WNBA-mästare med Washington i år.

Men det finns mycket mer i det belgiska laget, t ex Antonia Delaere (182), Kyara Linskens(193), point guarden Julie Allemand (174), Hanne Mestdagh (178) samt veteranerna Ann Wauters (195) och guarden Marjorie Carpreaux. Och då måste man notera att en av Belgiens absolut bästa spelare, Hind Ben Abdelkader, under flera år tackat nej till landslagsspel. Belgien blir inte lätt att tas med i OS-kvalet och har ju dessutom hemmaplan under turneringen. Det ger förstås en stor fördel.

// Tapio Joulamo

Synpunkter och åsikter som förs fram i den här krönikan är helt och hållet skribentens egna och skall alltså inte uppfattas som officiella ställningstaganden från Wetterbygden Basketballs sida.