Redan innan innevarande säsong är över har flera klubbar i SBL Dam avtalat med sina coacher om kontraktsförlängningar. Och nu är det klart att så också sker i Wetterbygden. Sparks head coach, Krumesh Patel, har skrivit på en förlängning som sträcker sig över tre säsonger, d v s till och med 2024.

Krumesh Patel har haft ett drygt halvår på sig att vänja sig vid livet i Sverige, med klubben och den svenska basketen. Den tiden har varit tillräcklig för att våga acceptera erbjudandet om att fortsätta arbetet han påbörjat och göra det under en längre period. Och någon tvekan har det inte funnits för Patel, som snabbt blivit uppskattad coach och person, i klubben.

Det har verkligen varit lätt att komma tillrätta, inte minst för att alla som jag har haft att göra med har varit så välkomnande och genuint intresserade. Det gäller alla inom klubben, från ledningen till varenda en som jag har haft att göra med, men även andra utanför organisationen, t e x Sparks förre coach, Fransisco Pinto, som verkligen varit hjälpsam och blivit en god vän.

Från föreningens sida stod det tidigt klart att man ville få till stånd att längre samarbete med den brittiske coachen. Wetterbygdens GM, Thomas Ekström, säger så här:

Det är med enormt stor glädje som vi nu lyckats förlänga avtalet på hela tre år med vår head coach. Krumesh Patel har kommit till vår klubb med en otroligt positiv inställning till vår verksamhet, där han direkt förstått vilka Wetterbygden är och vilka resurser vi har att jobba med.

Krumesh är en coach med stort hjärta för sin uppgift och har visat både mig och andra i klubben vilken fantastisk tränare och coach han är. Han har tagit flera av våra unga damspelare denna säsong till en helt ny nivå i deras utveckling, så vi ser med stort intresse fram emot vad Krumesh skall kunna åstadkomma med våra spelare sett i ett längre tidsperspektiv.

Nu när Patel är på väg att ”försvenskas” på allvar, undrar man hur han skall inrätta sitt liv i det nya landet till det som skall komma. Stegen dit har han onekligen börjat ta. När vi träffas inför den här artikeln dyker han upp med en hund, en husky som heter ”Luna”. När jag frågar om han tagit med sig hunden från Storbritannien säger han: ”Nej, jag har aldrig tidigare haft hund. Jag köpte henne i Sverige. Hon är ett fint sällskap”.

Vi tar en kopp kaffe ihop och Patel introduceras för första gången för den svenska klassikern kladdkaka. Han gillar det han smakar, men å andra sidan har det mesta i Sverige fallit honom i smaken. Och snart är det dags att börja lära sig svenska på allvar. ”Skall jag stanna här en längre tid ska jag definitivt lära mig språket. Jag skall bara hitta en riktigt bra svensklärare”.

Den första säsongen i Sparks, den som snart är över, har varit speciell. Han har använt tiden till att börja bygga upp en verksamhet där de inhemska spelarna utgör basen, men också till att vänja sig vid de andra ligacoacherna och hur de agerar.

Det har gjort att jag har matchat laget på ett annat sätt än jag gjort tidigare. Det är högst medvetet som jag fördelat speltiden på det sätt jag gjort. Det har känts absolut nödvändigt att ge de svenska spelarna som kommit till oss, och de unga, chansen att spela mycket. Men det har kommit med ett motkrav: att de måste visa på utveckling.

Från och med hösten kommer Krumesh Patel att ta ett större grepp om damverksamheten i Wetterbygden, från de allra yngsta flickorna upp till Sparks. Redan i år har han tagit ansvar även för utvecklingslaget, men nu vidgas alltså arbetsbeskrivningen. Och planen för Sparks de kommande åren är utstakad:

Nästa säsong siktar jag på att vi skall flytta fram positionerna. Att sluta någonstans på plats 5-6 i SBL Dam är målet. Och sedan skall vi in i topp fyra. Jag är van vid att vara i lag som tillhör toppen och det är dit vi skall med Sparks på sikt.

Mycket arbete återstår, och de rätta spelarna måste hittas för att målen skall nås. Men Patel verkar trygg i sin idé och fast förvissad om vägen han vill gå och vad han vill uppnå. Hans cv pekar också på att det handlar om en fortfarande ung man som målmedvetet arbetat sig framåt. Han kom in i Leicester Riders organisation och coachingen, som 16-åring, parallellt med att han själv spelade. En av hans coacher sa vid ett tillfälle till honom att ” du kommer aldrig att tjäna några pengar som spelare, däremot som coach, för du har, mer än de flesta, alla egenskaperna som behövs för det jobbet”.

Patel tog honom på orden, flyttade till Leeds, där han vid universitetet tog examen som ”Bachelor of Sports and Exercise Science” och såg också till att skaffa sig den högsta basketcoachutbildningen i Storbritannien. Och sedan bar det av tillbaka till Leicester, där han fortsatte coacha, blev ansvarig för klubbens akademi, Charnwood Academy” på damsidan från 2014, och sedan för all verksamhet i akademin från 2017.

Och vilka är hans personliga drömmar, om man ser längre än de kommande åren i Sparks? Som han känner nu kommer han alltid att vara basketcoach:

Jag har hela mitt liv gjort det jag tyckt mest om att göra. Det är det som jag gör just nu och som jag vill fortsätta göra. Att vara coach för en grupp spelare handlar inte bara om att utveckla dem som spelare, utan lika mycket som människor. Om jag får välja så kommer jag aldrig att göra något annat. Men det är klart att jag har drömmar: att någon gång i framtiden få coacha i Eurocup eller Euroleague, eller att få ett uppdrag i någon riktigt stor liga, som den australiska. Det vore fantastiskt.

Men det blir en senare historia. Närmast väntar ytterligare tre säsonger i Huskvarna med Sparks, och vem vet vad som händer under den tiden för den brittiske coachen. Kanske rotar han sig med sin hund i den svenska myllan, på samma sätt som många andra som kommit hit, på vad de trodde var tillfälliga basketuppdrag. Vad sker den dag då han pratar flytande svenska och har lärt sig göra sin egen kladdkaka, och han fått uppdrag inom den sevsnka u-landslagsverksamheten, något som han redan visat intresse för? Det får framtiden utvisa.