Förra helgens starka insats på hemmaplan följdes under lördagen upp med en minst lika stark dito när Wetterbygden Highlanders slog tillbaka Borås Basket som fram till matchstart hade ödet i egna händer gällande en eventuell Superettan-plats eller inte.

Redan från första stund denna lördagseftermiddag formligen flög hemmaspelarna fram över golvet anförda av lagets bägge dubbellicenser från Nässjö Basket, Eddie Alm och Jonathan Peleg. Den sistnämnde hamnade tidigt i foulproblem och fick sitta långa stunder under första halvlek men fick till slut ihop 19 minuter. På dessa 19 minuter skrapade han ihop totalt 30 poäng efter att ha skjutit 6/7 tvåpoängare, 3/4 trepoängare och 9/12 straffkast, ett minst sagt imponerande facit med tanke på den relativt begränsade speltiden. ”Lillebror” Alm hade även han en hyfsad ”rad” eller vad sägs om 25 poäng, sju returer och fyra assists?

Nu var det ju inte bara Jonathan och Eddie som var ”on fire” denna sista grundserieomgång, säg den hemmaspelare som inte sköt ljuset ur hallen under dessa 40 minuter?

Johan Ganstrand kom från bänken och pangade i två trepoängare direkt. Mustafa Allotey första bollkontakt när han kom på plan innebar ytterligare tre poäng för hemmalaget, likadant för Casper Ronqvist. Albin Häll-Eriksson skottfintade och körde sina patenterade pull-ups och träffade inget annat än garn. Och sköt vi inte så tog Simon Granado-Lindqvist och dunkade i bollen så hårt att vaktmästarna fick kalla kårar att över att de eventuellt skulle behöva jobba övertid genom att behöva montera tillbaka basketställningen på sin plats i taket i Idrottshuset, Arenan.

Som mest var vår ledning uppe i 27 poäng och trots att Borås Baskets coach, Frederick Pedersen, försökte både det ena och det andra i försvarsväg, så hade Wetterbygden Highlanders denna gång svaret på det mesta och då inte minst genom ett fenomenalt skytte matchen igenom: 47 % på tvåpoängare, 43,5 % på trepoängare och vad som är mycket glädjande, så sköt vi för tredje matchen i rad över 80 % på våra straffkast vilket länge varit en målsättning under våra träningar. Dessutom hade vi för dagen bara nio turnovers vilket naturligtvis också var en bidragande orsak till att resultatet blev som det blev.

Lördagens tillställning i Idrottshuset, Arenan var den tredje matchen på sju dagar för Wetterbygden Highlanders och hade någon innan denna vecka frågat någon lagmedlem om vi hade varit nöjda med två utav totalt tre segrar, så tror jag alla i hemmalägret hade tagit detta facit. Samtidigt så kanske vi på förhand hade trott att matchen i Helsingborg var vår största chans till seger, men då måste vi också ha i åtanke att vi i den matchen kom till spel utan våra dubbellicenser.

Nu när grundserien är färdigspelad och vi tar sikte på fortsättningsserien, så är det väl inget att hymla om att vi är ett sorts lag med dessa spelare med oss och ett annat lag utan dem.

Detta är i sig inga konstigheter för det finns få lag i vår serie som kan undvara några av sina viktigaste, och faktiskt bästa, spelare utan att det kommer märkas på lagets slagstyrka. Ta bort Ronald Boggs från Köping Basket och det laget är av en helt annan kaliber. Ta bort Henrik Sjölin och Samuel Berkelund från Tälje Knights ett antal matcher och det laget spelar knappast Superettan efter jul. Eller Adnan Karovic och David Hult från Eos och Lundalaget skulle antagligen ha ett helt annat record. Listan kan göras lång…

Jag är glad och tacksam över chansen att ha några av seriens absolut bästa spelare i vårt lag och jag är övertygad om, att förutom att de hjälper oss med individuella prestationer, som gör det möjligt för oss att vinna matcher på denna nivå, så innebär det också ofantligt för våra unga killar att få chansen att spela med denna typ av spelare – vi (unga killarna till vardags på Sanda BG) ges helt enkelt bättre möjligheter att lyckas därute på plan med denna sorts av omgivning vilket är otroligt värdefullt för respektive individs utveckling.

Min uppfattning är att Wetterbygden Highlanders kan fira jullov med gott samvete, utifrån våra förutsättningar har vi gjort ett gediget arbete under hösten.

Det är klart att det är en kittlande tanke på vad detta laget hade kunnat uträtta om inte Torbjörn Svensson dragit korsbandet på den första träningen, eller om inte Rikard Rasmusson hade haft benhinneproblem under hela hösten. Och tänk om Jonathan Peleg och Eddie Alm hade kunnat träna tillsammans med oss fler tillfällen än de sex-sju gånger som nu varit fallet….kittlande tanke, sa Bull.

Våren kommer naturligtvis bli oerhörd viktig för oss där ambitionen inte kan vara något annat än att vinna tillräckligt mycket basketmatcher för att på så sätt undvika ett kvalspel mot lag som AIK och Djurgården, matcher som på ett sätt hade varit fantastiskt roligt att medverka i, i synnerhet på bortaplan där det lär bli livat, men ur ett helt annat perspektiv kommer innebära ett rent h–vete gällande säkerställandet av ett nytt Basketettan-kontrakt, så pass bra är årets div II-lag.

Innan våren är hår, så ska vi först alla njuta av skinka, skummtomtar, riktiga tomten och julklappar (killar, kom ihåg att det är roligare att ge än att få) och av att under första delen av säsongen inte gjort något annat än ett arbete som är ett betrakta som ”well done”! Med lite tur hade vi också kunnat ha besegrat både Eos hemma (63-66) och Huddinge borta (79-82)…

Jag är stolt över oss allihopa!