Det var ett något vingklippt Wetterbygden Highlanders som kom till spel under lördagen uppe i Västmanland mot suveräne serieledaren, Köping Basket. Efter en veckas sjukdomar och småskavanker så fick även Johan Ganstrand och Abokor Ahmed lämna återbud natten mot lördag, en med andra ord, icke optimal situation, inför årets kanske svåraste bortamatch.

Nu är ju Wetterbygden Highlanders inte ett lag som står och faller med enskilda individer (även om våra dubbellicenser naturligtvis är viktiga för oss) något som inte minst dagens prestation vittnar om där vi hade alla tio ombytta spelare på plan med minst speltid på sju minuter.

Efter att bägge lagen inlett lite trevande, inte minst bortalaget, så är det ändå samma bortalag som successivt börjar växa in i den kostym som det trots allt innebär att spela mot en serieledare på dennes hemmaplan. Efter både missade avslut, en obefintlig defensiv returtagning (trots att detta var i stort sett det enda vi pratade om inför matchen) och enkla turnovers framåt, så är det blå laget med den rosa loggan på bröstet (Sveriges vackraste kombination när det gäller klubbloggor?), som helt plötsligt börjar hitta rätt både offensivt (Albin Häll Eriksson är magisk under denna period med bland annat fyra raka trepoängare) men framförallt – defensivt.

För att kunna hota en serieledare på bortaplan, så måste man sätta försvarsspelet eller som Highlanders brukar prata om internt: det måste sättas ”världsrekord” i försvarsspel. Vi vet att vi är fysiskt underlägsna en motståndare som Köping Basket rent ”centimeter och kilomässigt” och då måste vi naturligtvis göra något extraordinärt när det handlar om redan nämnda försvarsspel och defensiva returtagning.

Vi går till halvtidsvila i ledning med nio poäng (42-33) och i innandömet av K-märkta Karlsbergshallen i Köping (hela hallen andas baskethistoria som få andra ställen i basketsverige) pratar vi nästan uteslutande om att fortsätta hålla uppe aggressiviteten i försvarsspelet och om Albin är vår store härförare anfallsmässigt, så är Kristoffer Grönhage vår store försvarsgeneral denna soliga eftermiddag 27 mil hemifrån Vätterbygden och Höglandet.

Vidare avhandlade vi också vikten av att behålla lugnet om (läs, när) Köping Basket skulle komma ut och göra en run på oss (det är nämligen vad bra lag gör när det känner sig trängda).

Vad tror ni händer i början av Q3?

Exakt: Köping Basket, med spelskicklige Robertino Duric i spetsen, börjar sakteliga äta sig fatt på resultattavlan och det dröjer inte länge förrän de är både förbi och ifatt, 59-58.

Då gör Wetterbygden Highlanders något som imponerar på, inte bara människor med en förkärlek till rosa björnar på blåa basketlinnen, utan även alla andra. Man går ihop, man tuffar till sig, man slutar tycka synd om sig själv, man för en konstruktiv dialog mellan spelare-spelare och man börjar återigen producera de STORA spelen och detta i ett skede när vi behöver det ALLRA MEST.

Att vända tillbaka momentum till vår fördel vittnar om vilken enorm karaktär och moral det finns i denna grupp unga basketspelare, underbart att bevittna!

Efter att vi återtagit kommandot, i det som ska visa sig bli ett rosa protokoll med hem till Sveriges vackraste plats, så kontrollerar vi de sista två minuterna av matchen på ett mycket övertygande sätt och vi gör det genom att kontrollera den defensiva returtagningen (vi vinner returtagningen med totalt 42-37, imponerande!) och ta kloka beslut framåt. När Casper Ronqvist spikar slutresultatet till 77-65, så kan nog ingen i vare sig hemmalag eller i hemmapubliken, argumentera om att det är något annat än ett rättvist slutresultat, det är sällan det när ett lag varit i ledning i 32 minuter av totalt 40 spelade minuter.

Albin Häll Eriksson (monumental insats med 31 poäng och 13 returer!) och Kristoffer Grönhage (som även hann med att stänka i 14 poäng) är redan nämnda och vi måste naturligtvis också nämna Jonathan Peleg som är den spelare som river upp djupa sår i hemmalaget och indirekt öppnar upp för sina lagkamrater.

Wetterbygden Highlanders patenterade segersång lär eka fortfarande i väggarna i Västmanland när detta författas och laget har på något sätt vuxit ut till att bli en tuff nöt för Köping Basket att knäcka (vi minns även segern i höstas hemma i Arenan).

Nu ska vi dock inte bli för kaxiga (även om vi ska njuta heeeeela denna lördagskväll) för så här är det naturligtvis: dels är inte Köping Basket laget vi tävlar med om ett nytt kontrakt, så att för att denna seger ska ränta på bästa tänkbara sätt, så behöver vi ”sätta världsrekord” i träning/förberedelser under veckan som kommer och förbereda oss inför säsongens viktigaste match på hemmaplan nästa lördag när vi kräver revansch på onsdagens förlust på bortaplan mot Borås Basket.

Den matchen är viktig för att det dels står två poäng på spel, men den är också extra viktig i den bemärkelse att det lag som vinner den matchen kan titulera sig segrare när det handlar om inbördes möten, en ack så viktig detalj när vi sen om dryga 40-45 dagar ska summera årets seriespel i Basketettan herr!