Det är Sparks som kan ståta med bibehållen förlustnolla efter söndagens match mot Malbas; 73 mot 51 efter 46-26 i paus.
Stärkta av tre raka segrar startade bortalaget friskt och var hetast inledande minuterna; via nio obesvarade poäng så ordnade dock Sparks en åttapoängsledning efter första perioden. Utan att på något sätt glänsa lyckades vi ändå stretcha försprånget till paus. Vi kände dock att det fanns mer att ge, mer att bjuda på inför andra halvlek, men av det blev intet.
Vi lyckade inte prestera någon vidare lagbasket denna eftermiddag. Enstaka bra individuella prestationer fanns naturligtvis men vi fick egentligen aldrig ihop helheten någon gång. Delvis självklart beroende på att Malbas aldrig gav oss någonting gratis, men visst räknar vi med att kunna prestera mer än 27 poäng i en halvlek (Malbas mäktade med 25 i andra halvlek). Våra 23 turnovers, sett på hela matchen, måste hamna i kategorin underkänt.
Vi är resultatmässigt (4-0) naturligtvis där vi önskade att vara, men eftermiddagens insats andades lite ”baksmälla”.
Förståeligt med lite trötta, både kroppar och knoppar, efter tisdagens urladdning, men vi måste kunna kräva mer av oss själva, inte minst på hemmagolv och mot ett lag som Malbas Basket, som kan utmana och säkerligen (om de får vara friska och hela) kommer att fightas hela vägen om att vara med i Superettan efter jul. Här fanns en utmärkt chans att tävla mot dugligt motstånd, men idag tog vi tyvärr inte tillfället fullt ut. Vi kampar både mot lagen i Basketettan, ävensom mot oss själva för att ge oss de bästa förutsättningarna inför det som komma skall – och då är det prestation som gäller.
Vi har höga mål och då ställs det höga krav.
Så är det och så vill vi ha det!
Blomman till bästa insats går till Hanna Käll som med bl. a. nio poäng, högprocentig, och åtta returer svarade för säsongens hittills bästa insats.