Så trampar då åter Sparksspelarna Huskvarnamark efter ett dryga 30 timmars reseäventyr, inkluderande bl. a. två tidiga mornar, fyra flygturer, tre flyggbussresor, en oplanerad taxiresa och frukost i flygande fläng.

Jo, vi hann med att spela en Superattanmatch också; men så mycket till match blev det nu inte.

Därtill var hemmalaget alldeles för bra, och laddade. Vi vann uppkastet men därefter var det mest uppförsbacke. Jämtskorna (eller läs de tre importerna) trampade gasen i botten direkt och vi fick aldrig en chans att ens vara med och störa. Förlusten skrevs till 38-76. Glädjande var att det aldrig var frågan om att ge upp; vi gjorde vårt bästa utifrån våra förutsättningar men räckte inte till.

Så enkel är idrotten ibland.

Vad gör då Östersund så starka?

Drivande är naturligtvis de tre importerna, hitplockade för att producera och föra laget till Damligan, och producera är precis vad de gör. Närmare 60 av poängen och mer än hälften av returerna kom från dessa tre spelares händer. Vi har också importer, men deras huvuduppgift är inte att producera själva utan att hjälpa till att utveckla övriga spelare och medverka till att skapa lägen för medspelarna – däri ligger en viss skillnad.

Nu är Östersund på intet sätt bara de tre importerna utan hela laget spelade ett mycket tufft och uppoffrande försvarsspel och hade ett annat tempo i sina kroppar än vad vi kunde krama ut. Det blir spännande att följa lagets strävan mot Damligan; och vi får själva chansen att mäta våra krafter igen mot det starka laget om två veckor – en utmaning vi måste gilla

Nu gäller det att försöka dra nytta av basket- och tempolektionen in i kommande vecka för att föra över detta i nästa helgs båda fighter i Stockholm.