Det blev en match i försvarets tecken när Sparks, så välbehövligt gick segrande ur striden mot AIK. Vid endast ett tillfälle, ställningen 2-3 efter knappa minuten, var AIK i ledningen, men det var trots det strid på kniven in i slutminuterna.

Vi började starkt i defensiven och förutom Johanna Prytz trepoängsspel i inledningen höll vi AIK borta från målande tills det bara var dryga två minuter kvar av inledningsperioden. När Kadidja Andersson skjuter i en tvåa, som innebär AIK:s femte poäng har vi lyckats producera elva. Vi har ett litet grepp om fighten men när vi, dels i slutet av första perioden och dels i inledningen på andra, släpper skarpskytten Emelie Enjebo helt ren från trepoängslinjen är det klippt; två raka treor påsas i och det är lika på 12. Det finns inget utrymme att slappna av på denna nivån!! Från 14-14 har vi en riktigt bra period då vi nollar AIK i knappa sex minuter samtidigt som vi själva skottar i elva poäng. AIK får sista poängordet i halvleken när halvtidssiffrorna spikas till 25-16.

Halvvägs in i tredje perioden står sig poängskillnaden. Under loppet av dryga minuten får vi då ett flow. Brooke förvaltar två försök från välgörenhetslinjen varefter vi tvingar fram en bortkastad boll. Frida foulas och sätter sina båda kast varefter Andrea tar en steal och kraftfullt attackerar i en lay up till 40-24. Bortalagets timeout kommer som ett brev på posten; nu känns det som att vi kopplat greppet. En taktiskt förändring ska dock förändra matchbilden; AIK börjar spela zon och vi tappar vårt bolltempo och aggressivitet. Ett par bortkastade bollar senare är det 40-30 och periodpaus.

Periodvilans snack innebär inte någon förbättring i Sparks offensiva spel. Vi är fortsatt passiva och saknar attacken i spelet. AIK kommer så nära som 42-37 och får även ett ganska öppet trepoängsskott som dock missas. Vårt momentum, som det så fint heter, är borta och det andas viss oro. Frida löser måltorkan genom en jumper strax utanför tresekunders och vi har 44-37. Försvarsspelet håller och AIK kommer inte närmare. Anna förlöser oss genom att, två anfall i rad, skotta i två raka treor och vi har återigen tvåsiffrigt försprång; 50-37. AIK går åter till man-man försvar men vi hittar inte riktigt tillbaka till något vägvinnande anfallsspel. Närmare än 50-40 kommer dock inte gästerna. Därtill är vårt försvarsspel för solitt. På straffkast fastställer AIK:s bästa producerar, Felicia Boström. slutresultatet till 54-42. Jelena i poängtopp, tätt följd av Brooke, Frida och Anna.

Vi tackar för läktarstödet; skönt och betydelsefullt!

En fantastiskt underbar, och betydelsefull viktoria. Nu är serien helt öppen och vi är med i racet. Viktigt att komma ihåg att vi inte vunnit någonting annat en en enskild match. Det som tagit oss hit är hårt arbete, god disciplin och laganda. Det kommer att krävas ytterligare mer av den varan framöver, var så säkra.

Smolket i glädjebägaren är Ebbas skada. Vi håller alla tummar för att bortavaron ska bli så kort som möjligt. Ett är dock säkert; när Ebba är tillbaka är hon bättre än någonsin; det är Ebba det!!

Ett par detaljer att ta lärdom av efter denna kamp. Vi måste bli bättre på att hantera motståndarnas försvarsbyte. Vi har verktygen att dyrka upp alla försvar men vi får aldrig tillåta oss att bli passiva och hamna på hälarna. ”Be aggressive” känns förhoppningsvis igen. Att hantera situationen att komma in från bänken efter, kanske, ett litet längre besök där än vanligt, är en fantastiskt viktig egenskap. I dag ställde foulsituationen till det lite för den ”normala” roteringen och det är en del av spelet. Det är inte alldeles enkelt att sitta och bli kall, men vill vi tävla på den nivå vi siktar mot är detta en oerhört viktig ingrediens i spelsoppan.

I kväll somnar vi gott, i morgon, söndag, njuter vi och på måndag fortsätter vi det hårda och målmedvetna arbetet mot kommande duster. Go Sparks!!