Det blev en lika spännande och dramatisk match som förra säsongens batalj. Brahespelarna var de som från start verkade mest laddade och på tårna. Bamsarna ledde föreställningen under hela den första halvan. Vi hade ett underläge 6-11 som vi kvitterade för att sedan se Brahe rycka igen fram till 11-16.

Vi kom inte ikapp under första halvlek utan kunde konstatera att vara i bakvattnet med tre poäng; 23-26, när det var dags att vila femton minuter. Vår oförmåga att kontrollera returtagningen, trots stort längdövertag, var en av anledningarna.

Känslan var att vi hade någon mer växel att lägga i och efter att Brahe startat andra halvlek med sex raka poäng och stretchat sin ledning till 23-32 hade vi vår absolut bästa sekvens matchen. Kommande nästan sju minuter gjorde vi 16-1 fram till ledning 39-33. Lite bättre tryck i försvarsspelet skapade detta ”ryck”. Brahe fick dock sista ordet i tredje akten via en patenterad trepoängare från Hanna Svensson och det var helt öppet igen.

Med sex minuter kvar hade vi återigen ett litet grepp om matchen; 48-41, men Brahe och främst firma Frida/Shpresa var inte färdiga med att ”ställa till det” för Sparks.

Via tre respektive fem poäng, var det hastigt, och mindre lustigt med Sparksögen, 48-49 med knappa två minuter kvar att spela. Efter flera minuter utan hemmapoäng bröt Tiffany poängtorkan genom att skjuta i 50-49 med halvminuten kvar. Brahe missade nästa anfall och kände sig tvingade att foula med tio sekunder kvar. Tiffany gick till linjen, missade första men satte andra, 51-49. Brahetimeout och de sista riktlinjerna delades ut inför avgörandet.

Trepoängsförsök ganska direkt från Brahehänder som dock missades. Emilia sög ner returen och därmed var segern säkrad.

Två faktorer som bidrog till att det blev hemmaseger var andra halvleks returtagning, vi släppte bara två anfallsreturer till Brahe – mot nio i första halvlek, och därmed vann vi returtagningen klart, samt Tiffany. I klar poängtopp med 17 och med den klart bästa effektiviteten. Brahes motsvarighet är spelaren med det gigantiska hjärtat, Frida Jern, som med begränsade träningstillfällen under senaste veckorna på grund av skada går in och krigar som i fornstora dagar och så när får vågskålen att tippa över åt Brahehåll.

Vi summerar en höstsäsong som innebär en tredjeplats efter sju vinster och två ”gula”; ett alldeles förträffligt resultat.

Jag hoppas, och tror, att vi alla är väl medvetna om vad som krävs av oss för att vi på allvar ska kunna vara med och tävla när Superettan drar i gång i början på januari!!