I en match, mer präglad av dramatik än skönspel, var det glädjande, och välbehövligt nog, Sparks som drog den längsta stickan.

I en försvarsmässigt virvlande inledning där firma Krsmanovic/Le Mar firade stora triumfer genom att sätta press direkt, tillsammans med att Central missade några ”lätta” avslut, ryckte vi till oss en ledning på 14-2 efter fyra minuter. Samtidigt som bortalaget började hitta korgen, främst genom Jennie Thingvall, som var stensäker från välgörenhetslinjen, kom vi in i en period då vi inte träffade så mycket nät. Förutom poängens uteblivande blir då möjligheterna till presspel över banan väldigt begränsade. Central gnuggade sig närmare och närmare och lagom till halvtidssignalen var det kvitterat på 29.

Starten på andra halvlek gick även den i Sparks tecken. Vi var som mest sju upp, men precis som i andra perioden var det Central som skulle avsluta målandet i slutsekunderna; denna gången med en trea så med tio kvar var vi i förarsätet med 48-44. Central började avslutningsakten bäst och gick upp i ledningen med två poäng. Vid ställningen 50-52 skulle det, som det visade sig, matchavgörande rycket komma. Efter att Jelena kvitterat och Brooke gjort fyra raka sköt Emina i eftermiddagens tredje trea och med fyra minuter kvar hade vi vänt till 59-52.

Rutinerade Centralspelare hade dock inte givet slaget förlorat. Man hittade åter effektiviteten medan det var exakt motsatt för Sparks. Hastigt, och mindre lustigt, var det 59-58 och dryga två minuter kvar. Vi strugglade igen i anfallet efter och Central fick chansen att återta ledningen; dock turnover. Brooke attackerade med minuten kvar, blev foulad och åkte i backen. Blodvite på armbågen medförde automatiskt byte. Anna kom in för att verkställa straffkasten. Det andra resulterade och vi var upp 60-58. Central kom till ett trepoängsavslut som missades och Emina tog hand om returen med 40 sekunder kvar. Efter ett långt anfall blev det Frida som tog skottet, ring ut, men som alltid går Frida på egen retur, sög ner den och vi kunde hantera bollen de resterande sekunderna. Game over!

Våra rutinerade ”rävar”; Jelena, Brooke och Frida drar ett tungt lass, Emina bidrar med bra skytte när det som bäst behövs och Anna är där hon hör hemma med trepoängsprocenten. Vi vinner trots stort underläge i returtagningen (men Frida tog matchens viktigaste) och att Central får skjuta klart fler straffkast och även verkställer med högre procent.

VI behöver ta med oss vinsten som en positiv injektion; det handlar om att vinna matcher och det var det vi gjorde. Om att vinna jämna, täta fighter tyder på någonting så är det någonting bra.

Keep going Sparks!!