Världen är upp och ned just nu, och likadant med idrotten. Mycket talar för att när vi kommer ut i andra ändan och allt är över, så kommer vi alla att ha lärt oss några läxor, allra minst gjort nyttiga erfarenheter. Svårigheter är på något sätt kreativitetens moder. När tiderna är svåra måste man komma upp med nya och andra lösningar, och tänka utanför boxen för att överleva och ha en framtid.

Det kan komma något positivt ur dessa eländiga tider av det skälet. Det hittas nya tillvägagångssätt och det görs anpassningar på annan nivå, saker som t o m kan göra att man går ut stärkt ur krisen i en kostym som på olika sätt passar bättre än tidigare.

Man kan fråga sig hur klubbarna tänker och planerar i dessa tider, för det tänks och planeras på alla håll och kanter. Förbundet gör det, liksom ligaföreningarna, klubbarna, ledarna och spelarna. Det finns inte så mycket facit ännu, men det gäller att vara så förutseende som man kan.

Att det blir kämpigt på många håll och kanter, om och när, ligorna startar i höst, är klart. Diverse ”räddningspaket” från staten kommer inte på långt när att lösa upp knutarna. Det måste till annat, inte minst för att basketens sponsorstöd kommer att minska avsevärt. Och med svårigheter att se alternativa intäktsförstärkningar, så blir det till att hitta effektiviseringar och kostnadsbesparingar.

Det ryktas t ex redan om att herrarnas liga kommer att stöpas om och tudelas, för att alla klubbar skall klara av att hålla sig kvar. Likaså att det blir tvådomarsystem överlag, att man vill minska antalet funktionärer och att den nyinstiftade Svenska Cupen inte blir av i höst. Och utöver det krävs förstås en massa insatser på klubb- och individnivå för att ekvationen skall gå ihop.

En förening, bland flera, som redan drabbats hårt är Wetterbygden. För bara två säsonger sedan tog både dam- och herrlaget steget upp i ligan. Wetterbygdens snabba framfart har varit lite av en askunge-, och framgångssaga, men fick en rejäl knäck när herrlagets största sponsor nyligen hoppade av som en direkt följd av coronapandemin. Med 90% av Stars sponsorintäkter borta hamnade hela föreningen i gungning. Mest av allt givetvis elitverksamheten. Det finns ingen annan råd än att göra om och bygga nytt.

Wetterbygdens ordförande, Andreas Krona, som i täten för styrelsen försöker hitta vägen framåt för klubben i dess tuffa tider, säger så här:

– Det viktigaste är att inte låta sig stressas av det uppkomna läget, utan vara systematisk och hitta nya lösningar. Det är som att hamna i en isvak. Skall man komma upp så får man inte gripas av panik. Man måste försöka hålla sig lugn, få kontroll på andningen, vända sig åt rätt håll i vattnet så att man kan komma upp till ytan och ta sig upp på isen, och sedan sedan sakta och metodiskt se till att man kommer på säker mark.

Så hur gripa sig an uppgiften och komma fram till vilken typ av verksamhet man har möjlighet att bedriva nästa säsong? Krona berättar att det handlar om att det handlar att agera i tre steg: för det första att samla in fakta, sedan se vilka alternativ man har och för det tredje att ta beslut om vägen framåt.

Det viktiga faktainsamlandet är inte helt lätt i dagens osäkra situation i omvärlden, för det handlar bland annat om vad som bestäms på förbundsnivå och i ligaföreningen, hur kommunen ställer sig och inte minst vad man kan vänta sig av sponsorerna.

– På sponsorsidan är det mycket som är ovisst. Några är opåverkade och kommer att kunna ge oss fortsatt stöd, i andra fall är det stendött, och så finns hela skalan däremellan. Det finns t ex sponsorer som säger att de vill fortsätta stötta oss, men kommer de i läget att de tvingas välja mellan oss och den egna personalen, så kommer de att prioritera de senare, säger Krona.

Det troliga scenariot är att damlaget, Sparks, kommer att tappa en fjärdedel av fjolårets budget, medan Stars, herrlaget, blir av med två tredjedelar. Det är hårda bud, särskilt på herrsidan, som ju är avsevärt mer kostnadskrävande på liganivå än dam. Men målsättningen med arbetet som nu genomförs i klubben är att man fortsatt skall ha två ligalag till hösten. Att det kommer att påverka ledarstaber och spelartrupper är givet, inte minst vad man kan unna sig i form av prestigevärvningar och utländska spelare.

Mycket talar för att de båda elitlagen kommer att byggas på en stark lokal förankring, d v s spelare som arbetar eller studerar på orten och har sitt fasta boende där. Och vad gäller ledarstaberna kommer att krävas ett annat tänkande. Båda elitlagen står just nu utan head coach, men rekrytering pågår i båda fallen. Och att profilen på de nya blir annorlunda än föregångarna, Balibrea och Pinto, står alldeles klart. Klubbens nya coacher kommer inte att ha några breda staber omkring sig. Istället finns en förväntan på att de båda kommer att samarbeta och hjälpa varandra samt övriga lag i föreningen. Det blir mycket ”gräva där du står” och ett tydligt utvecklingsfokus.

Det krävs som sagt nya och i vissa fall drastiska grepp för att man skall lyckas hålla näsan över vattenytan. Som i många andra ligaföreningar finns i Wetterbygden inte så stora marginaler i den normala verksamheten, helt enkelt inte så många möjliga kostnadsbesparingar om man inte gör rejäla ingrepp i verksamheten. Och en del har redan skett. De båda head coachernas lönekostnad är redan borta. Utöver dem hade klubben bara ytterligare två anställda, av vilka en nu är korttidspermitterad. Och aktiebolaget som Stars har drivits i håller på att avvecklas. Herrlaget integreras nu i föreningen med all annan verksamhet.

Wetterbygden kan möjligen få del av den pott som RF utverkade till idrottsrörelsen, totalt 500 miljoner. Basketens andel sägs landa på dryga 33 miljoner. Men det är många munnar att mätta och RF-stödet kommer inte på långa vägar kunna täppa till alla hål för alla klubbar, inte heller Wetterbygden. Det gör att det är ett nytt Wetterbygden som måste komma ut i andra ändan.