FIBA och WABC (Coachernas globala organisation) har i dagarna publicerat rapporten ”The FIBA Descriptive Analytics Report 2020″, en statistisk sammanställning över hur lag och enskilda spelare har presterat under FIBA-turneringar från 2008 och framåt. Rådatan har hämtats från både dam- och herrsidan, och inkluderar alla OS, VM, U19-VM och U17-VM som har spelats under tidsperioden, men också siffrorna från såväl NBA som WNBA.

Rapporten drar sina slutsatser från de statistiska data som finns från matcherna och turneringarna, de siffror som vi alla känner igen och som vi kan se i statistikformulären under och efter alla matcher. Rapporten diskuterar inte olika sätt att t e x spela i anfall och försvar, taktiska frågor, träningsmetoder eller liknande. Syftet med rapporten är att tillhandahålla insikter i prestationsmässiga nyckelfaktorer med förhoppningen att de skall ge insikter till coacher på både ungdoms- och seniornivå, i deras arbete för att utveckla sina spelare och lag till högre nivåer.

Hela rapporten är på 85 sidor och finns att studera på http://www.fiba.basketball/documents/FIBA-DAR2020.pdf. Några av de viktigare slutsatserna är de här:

På både senior- och ungdomsnivån fortsätter trepoängsskotten att öka. Lagen skjuter fler och fler treor, på bekostnad av övriga skott, vilket knappast överraskar eftersom spelare på alla positioner idag skjuter treor, samtidigt som effektiviteten ökar. En 30-procentig utdelning på treorna ger bättre utdelning än drygt 40 på tvåorna.

Mycket talar för att den här trenden kommer att fortsätta. Redan idag är det nästan omöjligt att vinna en match utan bra trepoängsskytte. Även på den nationella nivån ser man den här utvecklingen. Under de senaste 10 säsongerna i SBL Dam har lagens snitt på trepoängsförsök ökat från 19 till 23 per match, d v s en ökning med 20 %. Ibland händer det t o m att lag skjuter fler treor än tvåor. Så var t e x fallet i Högsbos match mot Uppsala häromdagen. Högsbo sköt i den matchen 35 treor mot bara 30 tvåor.

De svenska damligaspelarna har de senaste tio åren blivit bättre på att skjuta treor, men inte så mycket. Dagens snitt i ligan ligger på 31 % satta, mot 30 för tio år sedan. Det ligger i sakens natur att procenten inte ökar i samma takt som antalet försök. I princip alla, inte bara specialisterna, skjuter ju treor så snart de får ett öppet läge. Och så kan man ju diskutera hur många av treorna som är ”måsten”, d v s man hamnar i lägen där en trea är det enda alternativet när skottklockan tickat ned.

Men med en trepoängsprocent på 31 får man ju ut mer än om man skjuter 46 % på tvåorna. Så länge inget annat ändras kan man inte förvånas över att lagen gör som de gör.

En tydlig trend i rapporten är att effektiviteten i poänggörandet, d v s procenten i avsluten, har ökat på de högsta nivåerna: OS, VM, NBA och WNBA, i synnerhet på damsidan. Mätetalet som används är eFG, ”Effective Field Goal Percentage”, en sammanvägning av alla spelarens skott, men där trepoängarna värderas 1,5 gånger mer än två poängsskotten.

Under herrarnas VM 2019 och det årets NBA-slutspel, uppmättes samma eFG, 50,9 %. Den högsta noteringen kom dock under OS 2008, då lagen hade 53,6. På damsidan har däremot siffrorna förbättrats markant. Under OS 2008 var eFG 46,1 och samma år i WNBA-slutspelet 45,8. Åtta år senare var siffrorna 48,3 respektive 50,3. Och även i VM 2018 uppnådde damerna för första gången över 50 %.

Om man skall leta anledningar så går det säkert att argumentera för att spelarna har förbättrat sina individuella färdigheter, men ett högst bidragande skäl kan med stor sannolikhet hittas i nästa punkt.

Den handlar om att siffrorna tyder på att lagspelet kommit mer i fokus och att bollen vårdas på ett bättre sätt. I herr-OS har t ex assisterna per lag, som 2008 var 13,4, ökat till 17,2 fyra år senare och nådde 19,7 under OS 2016. På damsidan har assisterna i VM under åren 2010-2018 ökat från 11,3 till 17,9, och i WNBA under samma period från 17,3 till 21. Och vad gäller turnovers syns en liknande utveckling, d v s de blir färre. Under de nämnda perioderna har de sjunkit från 15,6 till 14,4 (VM), respektive 13,3 till 11,3 (WNBA).

SBL Dam har under de senaste tio åren haft en liknande trend. Assisterna har ökat kraftigt, med hela 50 %, från 12 till 18, och antalet turnovers har gått ned, från 19 till 17 i snitt.

Fler assists och färre turnovers på den högsta nivån, m a o. Bakom siffrorna anar man att lagen försöker ha ett balanserat anfallsspel och anstränger sig för att spela med tålamod för att hitta det bästa möjliga skottvalet. Anfallsspel handlar ju väldigt mycket om att få försvaret ur balans och göra det svårt för dem i de defensiva roteringarna, t e x genom att attackera och dra på sig hjälpförsvar.

Och även utan att se siffrorna bakom, så är ju det sättet att anfalla helt uppenbart för alla som sett en match. Lagen använder numera en stor bredd och ett stort djup i sitt anfallsspel och blir allt bättre på att hitta den spelare som är öppen så snart försvaret sjunkit ihop en smula. Och allt oftare ser man den där extra passningen när försvararna inte riktigt hinner med i sina roteringar.

Vi får se vad som blir det defensiva draget för att stoppa den här utvecklingen, för det är ju lite som ordningsmaktens kamp mot brottsligheten. När förra hittar en metod som gör att de kommer åt buset, så ändrar hittar brottslingarna på nya knep, etc.

Till sist ytterligare en intressant sak i rapporten, den att fördelningen av poängen i förhållande till position på planen, håller på att förändras. FIBA och WABC delar in spelarna i tre kategorier: guards, perimeterspelare och stora spelare. De som fått ge upp poäng är de stora, vars andel av lagens poäng t e x i WNBA har sjunkit från 66,9 % till 49,4 under åtta år. Och i gengäld har poängen från guards och perimeterspelare stigit från 33,1 % till 50,5.

På herrsidan har under samma år perimeterspelarnas andel av poängen ökat kraftigt, från 17,2 % till 28,4 år 2019. Det handlar alltså om markanta förändringar. Och de här siffrorna, där perimeterspelarna är de stora vinnarna, tyder också på att anfallsspelet har förändrats. Insidespel av den gamla sorten ser man inte mycket av längre. På herrsidan har det varit så en längre tid och WNBA-siffrorna visar att samma sak händer i damspelet.

Kopplingen mellan de hör siffrorna och den förra punkten, att vi ser ett mer lagorienterat spel, verkar uppenbar. När fler blir involverade och spelet mer lagorienterat, ger det effekter på fördelningen av tagna skott och gjorda poäng.